Orimligt att tonåringen ska betala?

Alla tonåringar är olika och har olika förutsättningar.
Din dotter klarade att få studiebidraget på sitt sätt beroende på hur hon är och din sambos dotter på sitt sätt, precis som biologiska syskon gör.
Bonusdottern klarade inte av det.

Vad fick bonusdottern för hjälp innan med att tänka på hur hon skulle göra med pengarna?
Det är ett ganska så stort krav att en 16 åring när hon får sitt första studiebidrag ska klara av att tänka budget och sen när hon misslyckas ska hon då "straffas"
och stå sitt kast. Hon ska på något vis skämmas för att den hårda vägen förstå att hon gjort fel.

Nej tycker att ni ska hjälpa henne och sätta er ner och göra en budget, gå igenom vad saker och ting kan kosta, hur hon kan fördela bidraget och vara exakta med vad som ska ingå.

Nu känner hon sig säkert misslyckad och ditt sätt att agera förstärker det istället för att hjälpa henne. 
Hon var inte mogen att ta hand om bidraget själv och inse hur hon skulle fördela det och troligtvis hade ni inte hjälpt henne innan utan hon fick fria händer och det gick snett och nu blir det som ett straff när du resonerar att hon då minsann inte ska få nya kläder.

Träna på att hjälpa henne ja men inte att "straffa" som du tänker även om du inte ser det som straff men det blir det.

Man får räkna med att 16 åringar gör fel första gången och ta med i beräkningen och då se vad hon behöver hjälp med för att lyckas.

Varför inte LÅNA dottern pengarna?
Dvs nästa studiebidrag skall betalas tillbaka.

Dels lär hon sig att hushålla och bara köpa det mest nödvändiga, dels lär hon sig att föräldern visst ställer upp men bara till en viss del. 

Barn är inte dumma i huvudet. De fattar att olika delar av familjen kan ha olika regler, även bland biobarn. Kan man sköta sig så får man förmåner, kan man inte det så är man inte betrodd.

Men det är helt normalt att barn i en bonusfamilj har olika regler. De har olika familjer, vuxit upp olika och det finns mycket som kan bli orättvist. Oavsett vad du och din sambo bestämmer nu kan det ju finnas t.ex. en mormor eller en farbror eller kanske pappan för den delen, som tycker att självklart ska flickan få nya kläder och tar med henne på en ordentlig shoppingtur. Och det kan ju såklart din dotter tycka känns lite surt, men de är ju fria att göra det, och samtidigt har de ju ingen "skyldighet" att göra något liknande för din dotter.

Det som är bra för din del här nu är ju att din dotter är ju ändå 17 år och nästan myndig, hon är inte 5. Du kan förklara för henne att 1) du inte kan styra vad din sambo eller hennes ex köper till sin dotter eller 2) vilken deal kring månadspeng flickan har. Du kan ju liksom förklara sakligt och rationellt med din dotter och förhoppningsvis kan hon förstå att även om ni bor ihop är ni ju olika familjer med olika förutsättningar och regler.

Du har gjort det du kan för att få mamman att följa dealen du har med din dotter för att det ska bli så rättvist som möjligt, men i grund och botten går det ju inte att det ska bli exakt lika. Det känns som en del av att bli bonusfamilj, att mycket kan bli lite orättvist. 

Man behöver inte kläder för 12k om året.

Pengen ska inte enbart gå till kläder, det förstår väl vem som helst. Folk radar upp all sköns grejer som hygienartiklar, mobilabonnemang, busskort, nöjen, fritidsaktiviteter ovanpå kläder. Kanske inte just i denna tråd men i många av de jag läst här. Då räcker inte 1250 kr långt idag.

I ts fall kan jag förstå båda sidor men som många skriver, hon kanske behöver lite guidning i hur långt pengarna räcker.

Jag tycker det är bra föräldraskap att lära barn ta ansvar för sin ekonomi. Dvs barnet behöver tvingas ta ansvar för situationen på något sätt, om det är minskat ansvar, att julklapparna blir kläder, att man får en avbetalningsplan på de kläder som köps, eller om man bara får gå med fåtal plagg till man sparat ihop att köpa mer. Men barnets förälder behöver vara med på banan. 

Den som inte sköter sig får det nödvändiga och framöver andra regler. Kanske bara halva summan så att mamman kan lägga undan till just kläder eller annat viktigt.

Ja, men det är ju precis det jag menar. Att någon konsekvens måste komma. Då får man kanske gå tillbaka till som det var innan eller bita i det sura äpplet och ha lite mindre kläder i nån vecka till tills nästa utbetalning om man nu vill fortsätta ha ansvaret. 

Som sagt, hon måste lära sig att stå fast vid sina beslut, annars kommer hon bli överkörd igen och igen av dottern.

Jag tror att detta med en arg och skrikig ton och hota med att flytta till pappa är förstås för att hon känner att hon är i kraftigt underläge i ert hem nu när du har bestämt att hon ska få mindre pengar att röra sig med. Det är inte så konstigt, det är ett slags självförsvar. 

Faktum är att risken finns att hon faktiskt flyttar hem till pappa om hon där får fortsätta vara den hon har varit och förmodligen trivs med. Det går som sagt inte att komma efter 16 år och försöka förändra någon över en natt, särskilt inte med hjälp av en bonuspappa. Det kommer slå fel varje gång. Det är som att be om onödiga konflikter. 

Jag tycker inte att hennes mamma gör allting rätt, men jag kan förstå dynamiken. 

Jag hade backat totalt och låtit föräldrarna sköta sitt barn.
Sen hade jag skött mitt eget barn själv, utan att blanda in sambon och vad hennes dotter får och inte får. Tycker du tex att din dotter klarar av att komma hem senare på helgkvällar, så kör på. Vad sambo och hennes dotter hade tyckt om det hade jag högaktningsfullt skitit i. 

Kraftigt underläge? 

Först vill hon ha det som ts dotter och hon får som hon vill. Men det var inte bra för pengarna räcker inte. Då ska hon ha lika som ts dotter PLUS ännu mera. För annars flyttar hon till pappa. Just det. Så det så. Som om detta inte vore nog så lånar hon pengar av ts dotter när hon slösat upp sina egna. 

Den här unga damen är myndig om två år. Men visst, ge henne allt hon kräver och vinka lite glatt när hon gör TV-debut i Lyxfällan sedan. 

Jag förstår båda sidorna och övergången kan vara lite svår. När mitt barn gick över till att köpa kläder själv så köpte vi faktiskt in en hel del kläder innan övergången just för att första månaden inte skulle vara med "tom garderob" så jag tycker inte att det är helt orimligt att göra på det sättet. 

Sedan är det ju såklart hemskt orättvist då din dotter inte fick samma sak. Skulle det kanske kunna kompenseras med att hon också får en bonusshoppingrunda nu i efterhand. För hennes del så kan det ju vara en belöning för att hon har klarat av att hantera allting så bra. 

Om pappan är med på tåget kan hon ju flytta dig eftersom det ändå inte blir mer pengar. De var väl överens, flickans föräldrar? 

Det är lätt att skylla på barnet i det här fallet, men hon har inte uppfostrat sig själv. Det jag menar är att det är tufft att komma efter 16 år och börja uppfostra någon på ett sätt som man borde ha börjat med när hon var 8. 

Förhoppningsvis går det att väcka en ekonomisk medvetenhet, eller så blir hon som så många andra och ringer mamma när hon är 30 och vill ha pengar att betala räkningarna med.

Jag håller med Ts i allt. Men mamman tar ju det sista beslutet gällande hennes dotter och blir det så får ts ge sin dotter likvärdiga pengar som bonus.

Hjälper mamman bonusdottern denna gången så ska det INTE hända igen. Om så skulle jag avslutat relationen då din dotter påverkas negativt. 

Och vad är det för uppfostran med skrikiga tonåringar? Har två själv och de har aldrig ens höjt rösten till oss.

Stå på dig! Bra att ungdomarna lär sig hantera och prioritera. 

lever i en bonusfamilj där dottern är fruktansvärt bortskämd och de är ständigt tjafs om pengar och att hon ska ha ha ha ha? 

Kanske du kan använda det pedagogiskt istället och t ex spara pengar till något speciellt åt henne istället varje månad? T ex om bonusen blåser pengar på kläder så sparar du istället till lägenhet, framtida möbler, körkort,  fylla 20 år present eller något annat du inte sparar till åt din dotter idag. Då får hon se nyttan av att spara istället för att blåsa pengar på kläder som hon inte har behov av. Du behöver inte hantera det ökade flödet av pengar till bonusdottern på samma sätt gentemot din dotter även om du ser till at det blir rättvist i slutändan.  Använd pengarna till att göra det du tycker är viktigt för din dotter istället.

Hur går det Ts?

Du låter så oerhört snål och ogin. Mot både ditt eget barn och nu din sambos barn. Varför ska barnen hålla till godo med bara minimum? 

Jag tänker på det stora hela, hur TS ser på barnens behov.