Orimligt att tonåringen ska betala?

Föräldraansvar kan ju också vara att lära sitt barn att pengar tar slut och då får man leva med det. 

Jag gjorde samma sak när jag fick min första lön och kände mig rikast i världen men sen lärde man sig det.

Hon har ju kläder, bara inte de kläder hon vill ha. Som sagt hon går inte naken.

Såklart man kan gör olika, jag la också förslaget att hon kan återgå till att ha ?vanlig? månadspeng och då få kläder köpta åt sig. En av två kan ju inte ha 1250kr i fickpengar och den andra ska klara alla utgifter på det.

Det blir en stor grej eftersom vi har två barn som lever under samma tak med samma deal. Hade det inte varit uttalat att samma gäller för dem hade problemet varit mindre, men det måste man väl kunna förstå att om samma deal gäller och en har fått leva med konsekvenserna kommer den ungdomen tycka att det känns ganska sugigt.

Sambon är av åsikten att man inte ger kläder i julklapp? gav även förslag på att hon kan gå presentkort i julklapp för att shoppa.

Det var hon själv som ville övergå från att ha månadspeng till att ha samma deal som sin bonussyster. Det står henne fritt att gå tillbaka till att ha sin månadspeng och slippa ansvaret men hon både vill ha kakan och äta upp den. 

Hur jag är som bonusförälder tror jag inte du kan avgöra på min åsikt i en liten fråga.

Det är klart att hon kan ha ett annat upplägg men nu har hon ju inte det. Den aktuella upplägget kanske passar henne dåligt och måste anpassas. Det påvekar ju mig i och med att min dotter och hennes deal blev inblandad redan från start. 

Ja, det var ju min deal med dottern från början som alla inblandade parter tyckte var rimlig och bra och skulle appliceras på hennes dotter rakt av, utan anpassningar, när hon själv bad om det. Alla har varit nöjda tills nu när hon har gjort av med pengarna som skulle gå till kläder och börjar slänga hot omkring sig.  

Jag fattar att det är jobbigt att få ett sånt hot och det är jobbigt att dottern ska vara sur och besviken på att inte kunna byta ut sin garderob i ett svep nu. Min dotter var ju inte heller jätteglad på mig när hon trodde hon var miljonär och brände allt på två veckor. Men i min värld är det en del av föräldraskapet också, att barn blir arga på en och att det går över. Och att de inte ska lära sig att man kan hota sig till saker.

Jag tycker det är intressant att så många tycker att det är ok att de olika barnen i en bonusfamilj kan ha helt olika regler. Hur ska man då få dem att känna sig likvärdiga i familjen och framför allt gilla varann?

Om min dotter nu skulle få fortsätta med sin deal, sambons dotter fortsätter få lika mycket pengar men samtidigt en massa kläder skulle min dotter troligen känna sig lite orättvist behandlad och tycka att bonussystern är dryg och alltid får sin vilja igenom och hon skulle förmodligen också tappa respekten för sin bonusmamma eftersom hon visar att om man bråkar nog mycket får man som man vill och då gäller inte det man kommit överens om. 

Hon kommer börja diskutera hemtider, eftersom hon är nästan ett år äldre och varför ska hon då vara hemma samtidigt som sambons dotter? Och skulle min dotter få vara ute längre kan ni ge er den på att sambons dotter kommer ställa till ett jäkla liv.

Förklara gärna hur ni fått det att fungera, ni som förespråkar olika regler! Obs, inget passiv aggresivt eller ironiskt, jag är genuint intresserad!

Ja, och jag var tydlig med att hon inte går naken. Hon har kläder så hon klarar sig även om jag också förstår att man vill ha mer att välja på i den åldern.

Då är vi ju på samma bana!

Mitt barn har, som många andra ungdomar i den här åldern sommarjobbat och sparat pengar för att kunna köpa ex. smink för tusentals kronor, åka på festival och sånt som man inte behöver utan bara villhöver. Sambons dotter hade också den möjligheten men valde att inte ta den.

Som jag skrev i trådstarten lägger vi också såklart i pengar ibland till större inköp så som ex. ett par jeans. Däremot inte till sju par jeans för att man vill ha olika modeller varje dag i veckan. Pengarna räcker ju inte om man vill köpa bara märkesgrejer, men min dotter och många av hennes kompisar har samma uppgör och när jag frågar henne verkar det som det funkar bra för dem.

Hennes mamma var med mig tills dottern började hota med att flytta till pappa... Pappan är aldrig överens med någon om något, särskilt inte sitt ex, förutom när vi introducerade detta förslag och han tyckte det var bra.

Jag är helt för att diskutera och eventuellt förändra. Antingen så att sambons dotter går tillbaka till månadspeng för nöjen och inte behöver ha ansvaret om det är för stort för henne, eller att förändra för båda. Det jag motsäger mig är att slippa ta konsekvenserna av en överenskommelse för att man kommer med hot. Eller för den delen alls behöva ta några som helst konsekvenser för den överenskommelse man efterfrågat.