Depression under graviditet, igen.
Hej alla! Hur har ni gjort för att få hjälp ang detta.
Jag och min sambo har ett bra, jämställt, tryggt ekonomiskt, kärleksfullt förhållande sedan tio år. Vi har en dotter som är helt underbar på 6 år. Jag har återkommande problem med psykisk ohälsa, höga toppar och djupa dalar. Äter inte antidepp utan ?rider ut? svackorna med hjälp av min stöttande sambo och psykolog när det behövs.
Jag plussade på stickan för några dagar sedan, och vi har försökt bli gravida ett halvår, dvs detta är efterlängtat.
Min första graviditet mådde jag väldigt dåligt psykiskt, jag var orolig för allt. Rädd att mitt företag skulle gå i botten (har enskild firma) och att jag inte skulle passa som mamma. Har aldrig gillat småbarn, kaoset och kladdet. Plus att jag är en aktiv tjej som älskar att vara självständig och inte sitta fast. Jag kände mig fängslad i min egen kropp när jag var gravid, trivdes inte alls!!
Sen föddes vår dotter, och hon hade kolik... :( Det var fruktansvärt... ni som vet, ni vet. Jag bröt ihop inombords när folk sa att jag skulle njuta och att tiden gick fort, för mig släpade den sig fram!
Efter ett halvår så vände dock allt, skrikperioderna var helt borta, vi samsov vilket räddade min nattsömn, jag kunde slappna av och landa i mammarollen och sedan dess har jag ÄLSKAT att vara mamma.
Det tog lång tid för oss att bestämma om vi skulle ha ett till barn, pga att det var en så jobbig start. Men nu VET jag att det blir bra, att alla jobbiga perioder har ett slut, att min firma klarade sig hur bra som helst, att jag är en supermamma, att mitt ?självständiga och aktiva? liv bara blev bättre sedan hon kom. Hon följer med på allt och är den gladaste ungen och det bästa sällskapet. Kan inte tänka mig ett liv utan henne och vi har en väldigt nära och speciell relation.
Ändå sitter jag här nu med alla tvivel som jag hade första gången. Hur ska jag kunna älska någon lika mycket som henne, går det ens?? Hur ska vårat liv se ut med två barn, hur ska jag klara av att sitta fast med en bebis igen som kanske får kolik och samtidigt räcka till för min dotter? Jag vaknar på nätterna med ångest och jag vill inte ha det såhär igen. Jag VET att det är hormonerna som gör det, men känslorna är ju ändå där. På dagarna är allt bättre och då är jag superpeppad och glad, men kvällar och nätterna är fyllda av tvivel och ångest. Är det någon annan som varit i min sits och kan berätta hur ni gjorde för att bara släppa oron och glädjas att bli mamma igen. Jag vill ju detta egentligen. Tack om du orkat läsa enda hit