Promiskuösa kvinnors mående

Det låter inte helt orimligt. Det är tur att det är en ung kvinna som pratar om detta då en ex manlig forskare som tog upp detta inte skulle tas på allvar.

Unga kvinnors hysteri i att ta för sig, vara starka, klara sig själva verkar enligt statistiken leda till än mer psykisk ohälsa. Sen går det att diskutera olika skäl till att den psykiska ohälsan ökat mycket just i dessa grupper. Det kan även bero på andra faktorer.

Fast förväntningar på att vara erfaren, eller i alla fall inte oerfaren, är ju inte detsamma som att ha tillfälligt sex med många? Ta för sig kan man väl göra även i en stadig relation? Likaså vara självständig.

Finns det verkligen ett socialt tryck på unga att vara promiskuösa idag? Studier pekar på motsatsen. Unga vuxna har mindre sex än vad deras föräldrar hade i samma ålder. Fler är singlar och fler unga män påstås ha svårt att hitta en partner jämfört med unga män för 20 - 30 år sen.

Kvinnor är oftare singlar frivilligt, oavsett ålder. Många dejtar och en del kanske ligger runt, men de flesta inte, och jag har aldrig upplevt eller hört att det finns ett socialt tryck att göra det.

Troligen handlar detta alltså inte om unga kvinnor generellt, utan i så fall om att VISSA unga kvinnor har - eller tror att de förväntas ha - en livsstil som de inte mår bra av. Oavsett om det innebär att ha mycket eller lite sex, ha många partners eller få. 

Den psykiska ohälsan kommer enligt mig delvis av att försöka leva med män som beter sig illa eller bara inte vill göra sin del av jobbet med hem och barn fast båda jobbar heltid.

De kvinnorna blir utbrända, inte jag som har en vettig man som tar sin del av lasset och har vett att uppskatta att hans kvinna är höginkomsttagare.

Den andra delen av problemet kommer av reklam och populärkultur som fortfarande tutar i kvinnor att de är misslyckade om de inte har gjort en BBL i år, och om de inte har en minirumpa igen om tre år.

Det är nog knappast bara männens fel att kvinnor blir utbrända. Några exempel:

- Duktig flicka syndromet
- Kvinnor är bättre på att tävla om vem som har finast familj
- Mer måna om hur dom uppfattas
- Är mer på sociala medier
- Har nu tagit fler ansvarsfulla uppgifter i samhället
- Arbetar oftare med människor

Men en viss gruppering i samhället ser den vita mannen som det självklara problemet till det mesta. Själv är jag inte lika enkelspårig.

Nej,  och det var därför det stod delvis. 

 

Jag har ett hyfsat högt body count (mer än snittet, inte galet högt) och det enda som oroar mig med det är att en eventuell framtida partner kommer tveka pga detta. Min uppfattning är att många män anser promiskuösa kvinnor som opålitliga medan jag själv anser att vad jag gör som singel inte har något som helst att göra med hur jag är i ett förhållande.
Jag ångrar inga ligg, en del har så klart inte varit himlastormande, men jag ångrar dem inte.

Nu är ju så klart mitt antal min ensak men att råka ut för män med madonna/hora komplex betackar jag mig för. 

Att ha varit med många är väl som kvinnor ser på misogyna män.. det är ofräscht. Om jag vore du så hade jag inte tagit snacket om antal sexpartners med en ny förmåga.

Hur skall din framtida partner få reda på detta? Skall du berätta? I så fall varför? Eller är det allmänt känt på bygden att du legat med många?

Varför anses kvinnor enligt dig vara promiskuösa för att de haft en del sexpartners? Vem använder ens det ordet 2024? Är du en gammal stofil? Män har ju oftast fler sexpartners än kvinnor men det är kvinnorna du vill diskutera. Varför?

Vilken manlig forskare tänker du på då? De incels du följer har väl knappt en utbildning.

Det är inte hemligt om någon frågar, som sagt så skäms jag inte. Och nej, jag bor i en stor stad och de enda som skulle veta är de jag skulle berätta det för. 

Man behöver inte ha särskilt bra fantasi för att förstå att människor både kan må mycket dåligt psykiskt av sex som de haft av fel anledningar (känner tvång, vill efterleva ett visst ideal, få bekräftelse etc) och att sex man inte mår bra av kan vara ett uttryck för psykisk ohälsa i grunden. 

Så ja, visst kan promiskuitet vara ett uttryck för psykisk ohälsa. Men det sitter aldrig i antalet partners i sig utan VARFÖR man valt att ha sex med varje enskild individ, vad som är drivkrafterna bakom att man har sex.

Dock kan jag bli lite bekymrad när jag hör hur många partners vissa väldigt unga människor haft - tonåringar som kanske inte ens får ha sex än överhuvudtaget enligt lag. Det finns en anledning till att vi har en 15-årsgräns för sex och vissa sexuella saker tror jag inte att man är mogen för förrän i långt högre ålder och efter att man redan har erfarenhet av mer grundläggande saker.

Jag hittade inget bättre ord.