• Anonym (Mia)

    Älskarinna

    Anonym (Varit där) skrev 2024-12-13 19:06:48 följande:

    Till TS

    Tyvärr är det lite som att öppna Pandoras ask, när du  skriver en tråd som denna. 

    Du kan inte vänta dig annat än att få mer eller mindre onyanserade inlägg med det gemensamt, att de fördömer otrohet.

    Jag känner mig tvingad att ta dig i försvar och påminna om att det den otrohet de fördömer är något som är väldigt vanligt i vårt samhälle. Det är också något som av olika anledningar gjorts till en könsfråga.  

    Man tycks tro att män är mer otrogna än kvinnor, vilket är felaktigt. Man tycks också tro att kvinnor vars män är otrogna är annorlunda än män vars kvinnor varit otrogna.  Kvinnor är solidariska med kvinnor och män är solidariska med män. 

    Men sanningen är att all otrohet är individuell och de faktorer som ligger bakom är individuella och kan inte bedömas generellt. 

    Att vara någons älskarinna och vara öppen om det triggar allt detta.

    Om du bara skulle vända dig till de som varit i din situation så skulle du få helt andra svar.
    Du skulle bland annat få rådet att verkligen rannsaka dig själv och fråga dig om du verkligen känner så mycket för den här mannen ätt det är värt alla uppoffringar.?
    Känner mannen lika mycket för dig som motiverar honom att bryta upp sin nuvarande relation?  
    Om det nu en gång ska bli ni måste någon av er ställa upp en plan för hur detta ska gå till.  För ni vill väl att det ska ske så smärtfritt som möjligt ?

    Att du längtar ihjäl dig efter honom nu är bara en försmak av vad som väntar. Du kan inte förvänta dig att han ska hoppa in i en relation med samtidigt som han avslutar sin nuvarande relation. 

    Att vara älskarinna till någon man har starka känslor för är inte lätt. Det krävs både tålamod och empati för att klara av detta.  

    Du måste fråga dig själv om du besitter dessa egenskaper. Gör du inte det borde du kapa bandet till mannen omedelbart.


    Tack. Förstod att jag skulle få påhopp. Nu har jag aldrig hoppat på någon anonymt på nätet men innan jag satt i den sitsen jag nu sitter så hade jag sållat mig till kören av oförstående och förakt om än i mitt eget huvud. 

    Vi båda är helt på det klara med att han behöver lämna sin relation och att det ändå inte kan bli vi offentligt på länge. Så där har vi iaf en liten plan. Ingen av oss har bråttom på det sättet då vi är lite äldre så barn o dyl inte är aktuellt. Däremot vill vi ju vara med varandra så mycket som möjligt. 


    Tålamod har jag samt empati. Däremot förstod jag inte hur jäkla ont det här skulle göra så på det sättet borde jag avsluta. Däremot så är han mannen i mitt liv. Förälskelsen är så stark. Han är inte min typ vad jag trodde men vår kärlek växte fram ur en väldigt stark vänskap. Ingen av oss söker spänning utan mer lugn o ro. 

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Maria) skrev 2024-12-13 19:41:03 följande:
    Men det är ju ändå ett halvårs betänketid, så skilsmässan kommer ju inte gå igenom innan sommaren ändå, även om hon skulle välja att ta ut skilsmässa, och han inte skriver på? Så egentligen har han inget skäl att vänta då. Räcker att vänta max någon månad till. Så det verkar som han blåser dig.
    Inga omyndiga barn finns så skilsmässan går igenom tämligen omgående när de lämnar in papper. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-12-13 18:27:12 följande:
    Vad menar du med att "lämna huset"? Vilket hus?

    Jag tror att ni båda kommer vara som PARIA för precis ALLA omkring er. Deras barn kommer förmodligen bryta kontakten med sin pappa eller i alla fall riktigt hata dig.

    Sån fruktansvärt falsk människa - bedrövligt skrämmande.

    Det enda som är lite positivt är att du mår fruktansvärt dåligt av och till, jösses det bör du göra dygnet runt resten av ditt liv. Fast mycket mer än du gör nu, en fin, ärlig, lojal, vän och människa skulle aldrig kunna göra som du!

    Överleva kommer du självklart göra, du lever utan moral, medmänsklighet, empati och omtanke om någon annan än dig själv!

    Det bästa vore om han valde henne och dumpar dig, frun får veta och dumpar honom. Frun går vidare med en ny äkta kärlek och ni kan sitta där på varsitt håll i er självvalda ensamhet år efter år.

    KARMA!
    Lämna huset som att vistas i samhället. Skulle dö av skam och undvika allt o alla lite så menade jag med ?lämna huset?
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Maria) skrev 2024-12-13 19:47:57 följande:
    Nej, inte om han inte skriver på. Om inte båda skriver på så blir det sex månaders betänketid. Så han skulle kunna vara gift med henne till sommaren, även om hon vill ha skilsmässa. 
    Okej jag hänger nog inte riktigt med hur du tänker. Ifall han berättar att han varit otrogen hon vill därmed skilja sig o han vägrar skriva på. Det känns om möjligt som ett ännu vidrigare beteende om det var så du menade.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Linda) skrev 2024-12-13 22:43:45 följande:
    Kan mkt väl hända att hon gör. Han har säkert sagt att han endast är med henne. Att han och hans fru inte är intima. Hon kan mkt väl bry sig om att han inte är med andra. Det är ju stor risk att han är det men att hon tror annat. Är ju inte första gången i världshistorien det scenariot skulle hända isf. Jag skrev det jag skrev för att ts kanske ska ha det i beräkningen OM det nu är då att hon tror att hon kommer en trogen man. 
    Ja jag har väldigt svårt att tro att han är någon som är notoriskt otrogen. Vi började som vänner. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (respekt och svek!) skrev 2024-12-14 08:44:06 följande:

    Ts du skriver att det inte finns några omyndiga barn med i bilden men finns det alltså då äldre barn dvs vuxna barn?
    Är du och din vän gamla kompisar som känt varandra länge?
    känner du deras barn om dom har några?

    Man kan givetvis bli förälskad i en gift person och man kan ha ett dåligt äktenskap men du skriver inget om vad din kompis berättar för dig och sitt liv och äktenskap.
    Du säger att mannen säger att dom inte har sex osv men hur beskriver han deras förhållande? är det dött eller rullar det bara på? 
    Vad säger din kompis? säger hon att deras förhållande är dött eller rullar på?
    om hon är nöjd kan det ju inte vara alltför dåligt, om ni är nära vänner borde hon ju ha berättat saker om att förhållandet är dåligt osv.

    Du skriver att han har en orsak att vänta med att bryta upp och det är inte pga barn, du vill inte berätta vad och det är ok men du skriver också att mannen och din kompis ska åka bort över jul och nyår och att hon kommer att höra av sig till dig och berätta om julklappar, middagar mm.
    Det är nog det jag reagerar mest på, att du blir förälskad och att även han blir det kan hända men just det här med att du fortsätter som inget har hänt mot din kompis. Att du och hon pratar om vad som händer i era liv och du sitter och pratar med henne som inget hänt. 
    Du måste ju förstå att du sviker henne något oerhört, inte bara att du är med hennes man för som sagt, hade ni förklarat att ni blivit kära och dom brutit upp
    skulle hon givetvis blivit både arg och ledsen men få veta att ni i närmare 2 år haft ett förhållande om han nu bryter med henne i sommar och hon du under tiden berättat för dig om sitt liv med honom och delat saker om sin familj med dig är ju ett svek större än många andra. 
    Hennes tillit till andra personer kommer ju att förstöras, en vän som sviker på det värsta sättet.
    Hon hör av sig till dig om familjen och berättar saker och du sitter och låtsas intresserad, ett dubbelt svek.
    Betyder alltså inte er vänskap mer än så? inte bara att du är med hennes man för som sagt känslor kan uppstå men att du sitter och pratar med henne och låtsas som ingenting, det är känslokallt och inget man gör som vän.

    Du måste givetvis bryta med din vän, visa henne den respekten, även om du och hennes man blivit kära och det skulle hålla i många år kan du ändå inte vara respektlös mot henne och låta henne berätta om sin familj och låtsas att vara intresserad.

    Om dom har barn över 18 år (du skriver som sagt att det inte finns omyndiga barn) och du känner dom kommer det att bli extra svårt för er.
    Kan det tom vara så att en tonåring tar studenten i vår så det är det han säger att han vill vänta in? 
    Vuxna barn förstår självklart att skilsmässor sker, otrohet kan skapa stora förtroende problem hos barnen för en förälder, barn som får veta att ens pappa har varit otrogen med mammans nära vän och som dom kanske också känner,
    det är upplagt för stora problem.
    Barnen kommer troligtvis ta mammans parti och vara arga på sin pappa och ännu mer på dig, pappa är ändå deras pappa medans du är en utomstående.
    Är mannen beredd på hur barnen kommer att reagera och agera om det nu finns några? 
    Har du och din kompis gemensamma vänner? 
    Är du förberedd på alla deras reaktioner? för dom kommer att tycka att du
    betett dig svekfullt och respektlöst som gör detta bakom hennes rygg och fortsätter er vänskap som inget hänt, att en vän gör så som man litar på.

    som sagt det mest svekfulla är inte att du blivit förälskad i din väns man, sånt kan ske utan sveket är att du fortsätter att umgås och prata med henne och låter henne prata om sin man och familj och du låstas som ingenting.
    Det är så kränkande mot henne, behandla henne åtminstone med respekt!


    Jag upplever att vi är nära vänner. Vissa i tråden har tolkat det som bästa vänner, det är vi inte. Hon pratar i stort sett aldrig om sin relation eller delar sina privata hemlisar. Vi har annat som binder oss samman. Samma intressen och umgås en hel del. Vi delar mycket vardagsgrejer. Våra bästa vänner har vi dock på varsitt håll. Men ett stort svek är det likväl. Och jag är fullt medveten om att jag är boven och de gemensamma kontaktytor vi har kommer vara svåra för mig att stanna i efter det blir känt. 


    Hans barn är vuxna vuxna. Jag har träffat dem. En dröm för oss är väl att det utåt blir en bra skilsmässa och att vi inväntar en längre period att göra oss offentliga. Så det ser snyggt ut. Men förstår ju att det mest troligt faller. 

  • Anonym (Mia)

    Jag förstår er som skriver att han kan ha flera. Att otrohet alltid är fel. Att jag borde sagt nej. Såklart ni har alla rätt. Jag kanske är fruktansvärt naiv. Men båda av oss är stabila människor. Vi är inte såna. Det här kan hända vem som helst. Men såklart skulle vi väntat. Vi skulle kylt ner våra känslor. Jag trodde aldrig jag kunde känna så här. Första gången det hände avbröt jag. Så att jag inte ville förstöra. Stod emot. Men m vi är och var så bra vänner så vi pratade o pratade o tillslut satte vi oss i denna röra. Förväntar mig noll förståelse då jag förstår er alla. Men livet har lärt mig att allt förändras och kasta sten i glashuset är sällan bra för plötsligt sitter man där i röran själv och vet vad man borde men gör fel ändå.

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Linda) skrev 2024-12-14 10:02:45 följande:
    Men vad tänker du själv om en man som är otrogen mot sin fru? Tror du på riktigt att han inte kan ha varit det mot henne innan? Tror du att han aldrig kommer vara otrogen igen? Han hade väl lämnat sin fru för längesedan om han varit en stabil man? Ynkrygg är vad han är. 
    Jag har nog alltid tänkt som du skriver innan. O klart det finns en osäkerhet hos mig om det. Samtidigt fick jag lära mig den hårda vägen (om än självvalt) att livet inte är så enkelt. Att kärleken inte är svart eller vit.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 10:17:33 följande:

    Om ni varit så nära och pratat och pratat tror jag er vän anar något redan nu. Hon skulle säkert inte bli förvånad tyvärr. Sånt här märks på killar, otrohet märks. Tro mig. Jag vet


    Jag har aldrig märkt att hon anat något. Men tagit upp det med honom flera gånger för hon är också fruktansvärt bra på att läsa människor i övrigt. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 10:11:32 följande:

    Ja men om du nu vet att det var fel, så börja gör rätt från och med NU, IDAG då. 


    Jag har också gjort snedsteg men jag har varit ärlig.


    Jag försöker. Jag vill bryta upp och se om det kan vara vi sen när han lämnat 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (S) skrev 2024-12-14 10:43:05 följande:

    Ts, jag förstår. Man rår inte på vem man faller för. Det problematiska i din situation är att din väninna är gift med mannen. Där skiter det sig. Där borde du backat. Jag har själv haft en lång relation med en upptagen man. Vi började som kks när jag själv var gift (under upphällning dock). När han träffade han sin tjej för 5 år sedan gjorde vi slut. Då var jag skild. Men han kom tillbaka redan efter ett par månader in i deras förhållande. Under alla de 5 år de varit ihop har vi haft kontakt och träffats flera gånger. Om än inte kontinuerligt. Vi har fortfarande kontakt. Han kommer aldrig lämna henne för mig. Det vill jag inte heller. Han är mycket yngre än mig. Det som skiljer sig mellan din och min story är dock att jag inte har någon relation till hans numera sambo. Kan få dåligt samvete ibland gentemot henne, men skakar av mig det snabbt. 


    Ja livet är inte så spikrakt som de flesta vill tro. Många komplicerade relationer och mycker oetiska saker som händer. Ja att det var en kompis man ställer till det rejält. Annars hade jag nog heller inte mått lika dåligt. Ofta blundar man ju för det man gör o sen kommer en rejäl påminnelse som gör att man mår dåligt. Sen rullar livet på o sen pang igen.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (respekt och svek!) skrev 2024-12-14 11:40:35 följande:
    Ja livet är inte alltid lätt och är inte rakt och man kan inte alltid rå för sina känslor men när det även är vänner iblandade blir det mycket mer känsligt.
    Ja man kan som sagt bli kär i en upptagen person men det ärliga och rätta är då att bryta upp och under tiden inte umgås utan göra det när separationen är klar.
    Att vänta i flera år på att någon ska bryta upp är sällan ett bra tecken på att det sen kommer att bli bra med den nya.
    Visst kan det finnas ömmande fall som cancersjuk partner, eller andra i familjen som är sjuka eller må dåligt annars är det inte mycket som försvarar att man stannar utan mer nog att man tvekar eller inte vill lämna.

    Din dröm om att skilsmässan ska bli bra är ju bara en önskan, det vet du inget om, men han har alltså smusslat och gömt dig under 2 år och sedan ska det fortsätta ett bra tag till? Ni ska alltså som du skriver vänta en längre tid innan ni kan berätta? ni ska fortsätta smusslandet? hur kommer du känna då tror du?
    du kommer ju att fortsätta att må dåligt då ni inte kan göra något tillsammans offentligt. 
    Hur umgås ni nu? träffas ni bara för sex eller vad? vad gör ni hop? 
    Du mår dåligt och han tillåter det när du fortsatt får vänta på honom och det ska sen fortsätta? ett långt tag till?
    Sen du hur ska ni säga att ni träffades? ska ni  för ljuga barn och annan släkt och vänner och säga att ni träffats ett par år efter skilsmässan? 
    Smussel och ljug ska fortsätta? 
    Han ska ljuga sin barn rakt upp i ansiktet och har svårt att tro att han inte försäger sig.
    Hela erat förhållande skulle bygga på lögner.

    Du anser att han är ditt livs kärlek men du har ju inte levt med honom, ni kan ju inte ha kunnat gjort saker tillsammans ute, ni har väl mest träffats korta stunder hemma hos dig? haft sex eller vad har ni gjort tillsammans som gör att du tror att ni passar så bra ihop och är ditt livs kärlek?
    Lever du inte bara med en dröm?

    Du säger ju själv att du vill kunna ställa ultimatum eller ta en längre paus men tror att han då kanske stannar hos sin fru, ja och i så fall har han ju inte rätt känslor för dig för om han lever i ett dåligt förhållande borde han separera och leva själv.
    Eller om du nu är hans livs kärlek som du beskriver honom skulle han ju inte stanna hos sin fru om du skulle välja att avsluta om han inte separerar.
    Tvekar du på om han stannar hos sin fru eller ej är han inte lika kär i dig som du i honom.

    Tyvärr så är det för många lögner och svek i detta och tiden går. Tror faktiskt att du är den stora förloraren här. Som du skrev din vän kommer att höra av sig och berätta om deras jul och nyår och vad dom gjort och mannen vet om det och låter det ske. Vilket svek han begår både mot sin fru och dig, nej han låter inte som ett kap! Hoppas inte på för mycket från honom.

    Har du egna barn? 

    Vi träffas o gör saker öppet som vänner. Vi berättar dock inte om alla gånger vi gör saker. Vi äter lunch, går en promenad, ut o springer, åker o handlar etc. Vi behöver om han skiljer sig inte smussla alls för att vi träffas men kanske låtsas om som att kärlek uppstod på vägen i vår vänskap först efter skilsmässan?  Jag tror verkligen att han är lika kär i mig som jag är i honom. Men att bryta en familj är inte lätt för det. Om jag varit gift o han singel kanske jag inte skilt mig om han inte ville vara med mig? Men du har nog rätt till sommaren fegar han ut o så stod jag där med två år av livsläxa i bagaget. Ja jag har barn. Även de äldre. 

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Känslor) skrev 2024-12-14 10:49:53 följande:

    Åh alltså du vet ju själv att du är en dålig människa nu, men jag känner ändå med dig. Har själv växt upp på ett sätt som gjorde det svårt förstå hur det bör gå till när det gäller relationer och känslor.

    Om du inte redan sökt hjälp så ber jag dig söka professionell hjälp med detta. Det är så pass allvarligt. Det berör så pass många personers hälsa och framtid. 


    För första gången i mitt liv har jag själv efter terapi förstått vad som är ok och inte ok. Jag har låtit mig utnyttjas och luras. Inte på det sätt som du är med om nu. Men det är samma mekanismer som inte fungerar rätt, när det borde vara självklart att trycka på bromsen. 

    Om du en dag får ett nytt sätt att förhålla dig till dig själv och andra så kommer du kanske som jag kan nu, separera på mitt eget jag och det som inte är friskt. Innan hjälp så var dessa två ett. Jag var ett enda paket av osunt. Men nu när det osunda dyker upp kan jag rama in det och aktivt ta ställning.

    Det är så starka känslor och vet att det är svårt orientera i det. Men du måste, ett sätt är att söka hjälp inom psykiatrin. Faktiskt även inom beroende psykiatrin. Det finns stöd för olika sorters beroende. Kickar för hjärnan är förrädiska oavsett sorten. Speciellt om du har ett bagage som
    är tungt.


    Tack för ditt svar. Jag har provat terapi det har inte fungerat så bra. Provat fler olika. De flesta har ungefär bedömt mig som normal, lite livskris och att jag ska bestämma mig. Ditt svar fick mig att återigen boka en tid. Hittade en psykoterapeut på Instagram för ett tag sen som verkar ha inriktning mot anknytning och lite beroendepersonlighet. Jag ser ju sidor hos mig själv och att jag accepterar vissa saker som man kanske inte bör. Men klarar inte av att bryta mina egna mönster. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 12:00:10 följande:
    Ja och du verkar söka dig till destruktiva människor 
    Jag tror inte en människa som är otrogen är destruktiv (eller behöver vara det är väl olika?) Däremot är det ju en handling som inte är okej, kanske destruktiv. Men behöver inte alltid. Otrohet är otroligt vanligt och kan drabba vem som helst Och jag tror även att vem som helst i princip kan vara otrogen. Sen bör man såklart ta ansvar över det och inte låta det fortgå så här länge som i mitt fall. Ingen kommer sluta lycklig av detta och jag kommer aldrig aldrig aldrig ge mig i lag med en upptagen man igen. Det har jag lärt mig. Oavsett om det blir han och jag så ska vi leva med vetskapen om hur illa vi gjort någon och hur fel det var. Vi skulle såklart ha väntat. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 12:09:13 följande:

    Min kompis kille tog som sagt livet av sig pga hennes otrohet. Det var därför.  


    Jag vet att man kan tycka att man inte kan skylla nåt på det men det bör man ha i åtanke att vissa gör och det är hemskt, att någon blir så ledsen så den inte vill leva mer.


    Tycker aldrig man kan säga som du gör. Att ta livet av sig är omöjligt din kompis fel. Otrogen eller ej. Hoppas verkligen du inte ser det så att din kompis har någon som helst ansvar över det. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 12:10:22 följande:

    Jag tycker ni borde tänka på det och inte fortsätta för vännens skull. Låt dom avsluta sitt först. Så inte vännen blir fullständigt sabbad av det.

    Du förlorar inte honom för det. Tycker han om dig på riktigt så lämnar han henne fortare. 


    Jag laddar för att göra precis det. Lägga ansvaret på honom. Lämnar han inte så var det aldrig vi eller det var aldrig meningen. Ta mitt ansvar och försvinna ett tag ur hans synfält så han kan fatta ett klokt beslut. Hans fru har eg aldrig någon chans så länge jag finns o lockar o pockar med ny förälskelse sex (inte medvetet att jag gör det men har tänkt mycket att det blir ju så)
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jvbl) skrev 2024-12-14 12:15:24 följande:
    Nej men det var ju det som fick det att välta över så stt han gjorde det. Han kan ju absolut ha mått dåligt annars också. Men lite rädd om andra måste man ju vara? Tänka på vad det kan göra med andra människor? 

    Är inte vän med henne längre. Hon spårade ur. 
    Ja är livet nattsvart så kan vad som få det att välta över. Hemskt 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-12-14 12:21:43 följande:
    Jodå, om din s.k "vän" blir så allvarligt skadad av detta när det kommer fram att mannen hon älskar och lever med OCH en (igen) så kallad nära "vän" har båda svikit och bedragit henne i flera år så har DU en mycket stor del I fet beslutet.

    Men du har redan tydligt förklarat att du har total avsaknad av empati, är synnerligen självisk i ditt agerande och skulle helt enkelt sk*ta i vilket!
    Kanske t.o.m bara. skulle vara bra för ditt liv = det enda som betyder nåt i ditt liv.

    Skulle aldrig klara att leva som du gör. Och NEJ, otrohet kan inte "hända alla"! Jösses....vi är många som aldrig skulle vara det. Bli kär i nån annan kan hända, GÖR SLUT DÅ!
    Men oj. Skönt att du är perfekt. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jag) skrev 2024-12-15 14:39:23 följande:

    TS, jag tycker vissa kastar alldeles för mycket skit på dig. Jag förstår att detta är en jättetuff situation. Mitt bästa råd till dig är att bryta upp och sen är han välkommen när han lämnat sin fru. Ge honom tid att känna efter utan din närhet. Kanske blir det ni till sist? Kanske svalnar dina känslor efter 6 mån utan honom?

    Ta hand om dig själv!

    P.s. Det där snackat om nån som hade tagit livet av sig efter sin tjejs otrohet - jisses alltså. Ett självmord kan aldrig skyllas på någon annan. Det är ett eget beslut om sitt eget liv. Punkt.


    Tack. Det är så jag tänker också. Försöker bygga upp styrka så att jag klarar att bryta nu innan jul. Sen tänker jag att han får återkomma om han vill när han är klar med sitt. Men det uppbrottet kommer kännas. Det är som att göra slut men det går inte att prata om. Så jag går sönder. Men jag tycker absolut inte synd om mig. I tråden är det fullt av människor som kastar skit och vill bränna en på bål. Det läskiga är att jag är en människa som alla andra med fel o brister o massa empati (som några påstår att jag inte har) Tror paniken de uttrycker är paniken över verkligheten. Jag kan vara deras bästa vän, syster, mamma, chef eller granne. Jag kan vara den som deras man blivit kär i. Det är en hemsk tanke för alla vi vill nog vara unika och känna ett vi med den man eventuellt lever med. Jag förstår det. Önskar ingen av er den resan med otrohet eller bli kära i fel man.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (B) skrev 2024-12-16 07:58:11 följande:
    Jag håller med om att det inte nödvändigtvis är så att den som är otrogen alltid är eller kommer att vara det med flera personer. Dock tror jag inte heller att vem som helst kan vara otrogen. Det handlar nog snarare om vilken självkontroll man har. I ts fall borde hon ha backat när hon börjat få känslor för kompisens man, i stället för att löpa linan ut.
    Klart jag borde backat. Alltid lätt att vara efterklok. Trodde aldrig jag skulle sitta i den här sitsen som jag sitter i nu. Aldrig i hela livet. Ändå är jag här nu. 
Svar på tråden Älskarinna