Anonym (Mia) skrev 2024-12-13 17:33:53 följande:
Nej håller med. Det är inte ett dugg synd om mig. Däremot mår jag fruktansvärt dåligt av o till när jag inte lyckas blunda för det jag gjort o gör. Ja jag klarar av att se henne i ögonen. Ja jag klarar av att umgås med henne. Men av o till kommer det över mig. Jag skäms över det jag gjort o förstår vilket helvete det blir för oss alla när det kommer ut. Då vet jag inte hur jag ska överleva eller lämna huset. Jag lever väl i någon slags förnekelse kanske?
Vad menar du med att "lämna huset"? Vilket hus?
Jag tror att ni båda kommer vara som PARIA för precis ALLA omkring er. Deras barn kommer förmodligen bryta kontakten med sin pappa eller i alla fall riktigt hata dig.
Sån fruktansvärt falsk människa - bedrövligt skrämmande.
Det enda som är lite positivt är att du mår fruktansvärt dåligt av och till, jösses det bör du göra dygnet runt resten av ditt liv. Fast mycket mer än du gör nu, en fin, ärlig, lojal, vän och människa skulle aldrig kunna göra som du!
Överleva kommer du självklart göra, du lever utan moral, medmänsklighet, empati och omtanke om någon annan än dig själv!
Det bästa vore om han valde henne och dumpar dig, frun får veta och dumpar honom. Frun går vidare med en ny äkta kärlek och ni kan sitta där på varsitt håll i er självvalda ensamhet år efter år.
KARMA!