Älskarinna

Håller inte riktigt med om det sista. Om en person mår asdåligt och är suicidal så ska man inte behandla denne så illa - det kan tippa hen över kanten. Då bär man ett visst ansvar också. Det är därför det är så viktigt att förstå att ena gärningar har konsekvenser - vissa som inte går att ändra på någonsin.

Tack. Det är så jag tänker också. Försöker bygga upp styrka så att jag klarar att bryta nu innan jul. Sen tänker jag att han får återkomma om han vill när han är klar med sitt. Men det uppbrottet kommer kännas. Det är som att göra slut men det går inte att prata om. Så jag går sönder. Men jag tycker absolut inte synd om mig. I tråden är det fullt av människor som kastar skit och vill bränna en på bål. Det läskiga är att jag är en människa som alla andra med fel o brister o massa empati (som några påstår att jag inte har) Tror paniken de uttrycker är paniken över verkligheten. Jag kan vara deras bästa vän, syster, mamma, chef eller granne. Jag kan vara den som deras man blivit kär i. Det är en hemsk tanke för alla vi vill nog vara unika och känna ett vi med den man eventuellt lever med. Jag förstår det. Önskar ingen av er den resan med otrohet eller bli kära i fel man.