Jag är inte så omtyckt!

Inte vara omtyckt är i min värld att vara ogillad. Det kanske inte är så du tolkar det. Om det är så så tror jag inte du ska dra slutsatsen att andra inte tycker om dig. Du kanske betraktas som anonym, och det är inget fel med det. Det leder förstås till att man inte blir så ihågkommen.

Vill du skaffa fler vänner och bli ihågkommen så behöver du bli modigare, vilket du är inne på. Du du gillar teater så kan ett sätt vara att öva på en känsla. Många duktiga skådespelare går in i en känsla och agerar efter den. Du kan ju identifiera olika känslor du vill besitta och agera efter dessa, efter ett tag så etableras det.

exempel på olika känslor som kan hjälpa dig i ditt sociala samspel:
trygg
lycklig
nyfiken (utan att vara nosig)
osv

Känner en som knappt pratar men alla gillar och vill ha med honom ändå för att han har en inre självsäkerhet och känner ett självklar plats, inga starka åsikter och inget dömande av andra.

Vad har du tänkt göra åt saken då? 

Varför ska man trösta dig menar du, av vilken anledning? Råd har du fått, din respons var att det var för svårt.

Du behöver arbeta på att förändra dig själv samtidigt som du också arbetar på att känna dig nöjd med det du har. Det är bara du som kan göra något åt din situation om du inte trivs med den. Att då fråga om råd och avfärda råden med att det är för svårt är aningen provocerande. Det är inte synd om dig, ingenting du beskriver föranleder till att du behöver bli "tröstad"

Jämför med någon som är tjock, vill banta, får tips och råd men avfärdar det med att det är för svårt. -Men banta inte då. Vill du ha tröst för att du är tjock? Ta ansvar själv för dina egna beslut.

Alla såna här tyck-synd-om-mig situationer verkar handla om att människan själv som har problem inte ska göra ett dyft utan att det är omgivningen som ska snurra runt och anpassas till människan.