Anonym (esthercutebutterfly) skrev 2024-12-06 18:38:58 följande:
Vårt efternamn gör redan det och i värsta fall kan man också ge ytterligare ett förnamn som ?passar in? i så fall. Det går liksom inte att vara så väldigt säker såvida vi inte byter efternamn till Andersson och tar bort eventuella hebreiska andranamn och inte låter några grannar eller förbipasserande se oss exempelvis på fredagar och smyger till synagogan och hem osv. Det är så mycket mer än bara ett namnförslag om man ska sträva efter att vara så säker som bara möjligt.
Fast tänk såhär, när man ropar upp barnet i skolan så kommer de ropa upp förnamnet, det är förnamnet som kommer stå på kroken där man hänger jackan och det är förnamnet man brukar skriva i jackan på namnlappen för att veta vem den tillhör.
Även om jag förstår viljan är "ära sin kultur" och allt det där så måste man faktiskt tänka på vart barnet ska växa upp. Även om ni heter "Judesson" i efternamn så är det en milsvid skillnad på om förnamnet är David eller Simon, kontra om det är Yitzchok eller Schlomo. De två senare behöver man inte ens höra efternamnet på för det framgår redan att man är "annorlunda" och de föder ett utanförskap tidigt.
Jag är själv adopterad och jag har ett namn som finns i bägge länderna, både Sverige och mitt ursprungland, och jag tror att jag hade fått det svårare både på arbetsmarknaden och i livet generellt om jag haft ett namn som var typiskt för mitt ursprungsland. Något som anses ovanligt och som 99% av folket i sverige hade haft svårt att uttala. Nu passar jag in och jag väljer själv att berätta om mitt ursprung, men det blir inte första frågan folk ställer. Jag får vara JAG och inte mitt ursprung eller kultur.
