Ljuger för min kille.
När jag för 9 år sedan träffade min pojkvän så var jag inte mogen för ett förhållande med honom, eftersom jag var en typ golddigger och ville ha någon rikare. Så de första åren så ljög jag bakom ryggen på honom och träffade även andra, men istället för att vara ärlig och säga som det är, av rädsla att förlora honom som var är en stabil, trygg och snäll man. Han kom på mig flera gånger med att ljuga om att jag träffade andra, även om jag inte hade sex med dem. Jag kände mig inte 100 på att jag ville ha honom, men ville inte heller förlora honom, som var så bra. Så jag körde fulspel och skäms för det såklart.Jag har väldigt lätt för att ljuga och han har därför haft svårt för att lita på mig. Jag gillar tex att dricka akohol och festa, medan han inte gillar det alls, eftersom han tycker att jag blir personlighetsförändrad och gör dumma saker. Därför har han sagt att han inte gillar att jag dricker bubbel, och då blir det såklart att jag gör detta i smyg med vänner eller min mamma.
Igår kom jag hem full och ljög att jag inte druckit när han ringde mig, utan sa att jag somnat och att det är därför jag pratar konstigt. Riktigt omoget, jag vet.
Han orkar inte längre med mina lögner. Jag känner att jag är vuxen och gör vad jag vill och vill inte bli styrd, så då gör jag saker bakom ryggen istället. Träffar vänner som han inte gillar eller förbjuder mig att träffa, samt dricker alkohol. Jag vet att en relation inte ska bygga på lögner, men jag känner mig låst och styrd av honom. Vem har rätt här?