ångest över socialarbetare

Jag har haft boendestöd som jag har haft i utkanten av umgängeskretsen. Det gick jättebra! Just för att vi går ihop bra och personen var aldrig annat än professionell.

Praxis hos biståndshandläggare och socialsekreterare är att man inte träffar klienter som man känner. Sen beror det ju på hur stor kommunen är, om det är praktiskt möjligt. Förmodligen har inte "din soc-tant" uppmärksammat att det är dig hon ska träffa.

Det låter som att du inte bor i en sån liten kommun att alla känner alla. Så om det känns jobbigt så be din terapeut ringa soc och förklara läget.

10-15 000 personer. Så jag känner inte alla, men jag känner många pga engagemang inom idrotts- och föreningsliv tidigare i livet. Mina föräldrar har på olika sätt varit tongivande i samhället vilket gjort att jag fått en hel del "gratis" bekanta, mina barn brukar säga att jag inte kan korsa en gata utan att någon vill stanna mig och prata. Vilket stämmer när jag är med dem men inte om jag går ensam, då är det extremt sällan någon tar notis om mig. Som jag nämde tidigare, jag är inte en som folk lägger märke till. Mina barn hörs och syns (mycket) och då ser de som tycker sig känna mig oss.

Den allmänna attityden här är nog att alla känner alla.

Vill du ha hjälp eller inte? Du klistrar ju på den här personen en massa etiketter som inte finns. Du har ju ton av förutfattade meningar. Träffa personen och grupp det till diskussion. Berätta för henne om din oro. Därifrån kan ni ta gemensamt beslut. Har du tänkt på att hon kanske inte vill ha dig som klient? Normalt sett så är de flesta professionella i sina kontakter och har policy att hantera vänner och bekanta. Så släpp det dör och ta emot hjälpen. Du behöver verkligen den. 

Vilka konstiga kommentarer du har fått. Dina tankar och din oro är helt förståelig. Jag tycker att du ska byta om du inte känner dig bekväm. Jag jobbar inom offentlig sektor och om det handlar om någon som jag känner till sedan tidigare ber jag en kollega ta hand om ärendet. 

Hoppas att det går bra för dig!

Byt person du har kontakt med 

Fick idag veta att soctanten bara blir en inledande kontakt då hon ska gå på mammaledigt vid jul. Min bästis sa att hon hört något om tidig jukskrivning pga risker osv.
Så jag känner mig lugnare. Samtidigt känns det onödigt att träffa någon som endå ska sluta. Kanske kunde fått vänta med kontakten tills det kommit någon ny, ifall ingen av de andra kunde.

Var på mötet.
Det kändes inte jobbigt där och då. Jag hade som alltid svårt att formulera vad som är jobbigt i vår vardag och det svåraste är att det är liksom inte något enskilt som är jättejobbigt (eller, jo, men det är inget soc kan hjälpa med, det hör hemma hos psyk) utan bara för mycket av allt. Både bra och dåligt.
Iallafall. Efteråt bara skakade jag och satt säkert 20 minuter i bilen på parkeringen med tårar rinnande utan att riktigt veta varför.
Det blir sannolikt inte några insatser eftersom barnen mår bra, får mat och är så hela och rena som kan förväntas av NPF-barn med obehag av dusch och klädbyten. Vi uppfyller helt enkelt inte de gränsvärden som finns för hjälp.
Eventuellt kan min nya psykkontakt hjälpa mig formulera det bättre, det som stod i den gamlas "ansökan" var mest att jag behövde hjälp med rutiner och städning. Den personen var otroligt störd över att vi inte städade hemma regelbundet. Problemet är dock mer saker i förhållande till förvaring, inte smuts och sanitär olägenhet.