Ångrar nya jobbet

För mig så handlar det mest om arbetstiderna. Men det är även fler faktorer som spelar in som gör att jag har ångest över att gå till jobbet.
Självklart får jag i värsta fall stå ut och göra det bästa jag kan tills nytt jobb dyker upp, men tänkte mest utifrån socialtjänsten vad man kunde göra.
Men håller med dig, att det kan se och låta fel i soc öron.
Jag är utbildad aktiveringspedagog, vilket tyvärr inte finns så många lediga jobb som. Är även medicinsk sekreterare, vilket är ett yrke jag gärna vill jobba som helst.
Min anställning nu är som usk inom hemtjänsten.

Måste säga att jag inte hittat jättemånga jobb ändå inom detta yrke, iallafall inte i göteborgsområdet. Men dem här bemanningsföretagen bonliva och centric care, är det garanterat att man får lön varje månad? Då jag är ensamstående med 2 barn så kan jag inte riskera att va utan ändå en överlevnadslön en månad. Men tack snälla för tipset, ska kolla detta närmare också.
Jag söker jobb hela tiden där tjänsterna innefattar mer passande arbetstider för mig. Under tiden får jag helt enkelt kämpa på med nuvarande jobbet.

Hon har redan justerat mina tider utifrån bästa förmåga, men inom hemtjänsten så krävs det av alla medarbetare att kunna jobba vissa kvällar och varannan helg, vilket jag egentligen inte kan pga min livssituation. Då socialtjänsten var mycket pressande med att jag skulle ta och söka alla jobb jag kunde, så hade jag inte råd eller förmånen att söka det jobb jag helst ville. Det gick liksom inte att va "kräsen". 

Oj vad attackerad jag blev. Om ni läser mina svar högre upp så ser ni att jag inte alls menar att jag ska avsluta min anställning och gå på bidrag istället.
Min fråga var bara vad som gällde kring det. 

Då det verkar uppstått lite missuppfattningar hur jag menade i mitt inlägg så ska jag förtydliga, trots att det är känsligt att gå in i detta och trodde inte det skulle behövas.

Jag ville ha råd på hur jag kan gå tillväga i min situation. Jag har kämpat I över ett halvårs tid med ekonomi, jobb, svår separation från en narcissist som jag har barn med då psykisk misshandel pågått i 9 år.
Jag är jätteglad över att ha ett jobb, var i inlägget eller mina svar har jag sagt att jag inte är tacksam över det?
Jag lever med utmattning och ångest syndrom, men kämpar ändå trots att jag egentligen inte klarar det, för att ha en inkomst för mig och mina barn.
Med min utmattning så är det extra svårt att kämpa med ett jobb där arbetstiderna försvårar.

Jag skrev också i ett svar att jag söker andra jobb som ger mig bättre förutsättningar under tiden jag har det nuvarande. Avsluta min tjänst i hemtjänsten har jag aldrig sagt att jag ska göra.

Svaren ni ger mig är dömande som lat och otacksam, vilket är långt ifrån den jag är, jag gör allt i min makt för mina barn och min livssituation!

Hoppas ni förstår mer nu!

Detta är ett jobb jag inte valt frivilligt. Jag var tvungen att söka ALLA jobb enligt socialtjänsten. Vart har jag skrivit att jag valt det?
Ni som inte gått på försörjningsstöd och haft att göra med socialtjänsten förstår nog inte riktigt hur fruktansvärt det är att gå på försörjningsstöd. Du blir behandlad som kriminell, övervakad samt tvingad att söka arbeten som absolut inte är rimligt med din livssituation och ta första jobbet du blir erbjuden, så om du tror att jag vill gå på försörjningsstöd och bli övervakad som en kriminell missbrukare, så har du fel.
Snälla, va lite mer ödmjuk i dina svar till folk då du inte vet hur alla människor har det och vad dem kämpar med. 
Ditt påstående att alla som jobbar inom vården gnäller, kan bero på hur våra arbetsvillkor ser ut. Om alla slutade jobba inom vården och du slipper höra "gnället", får du ingen vård. Har du själv arbetat inom vården och vet precis hur det ser ut?
Vi kan inte strejka till exempel, vilka drabbas då, jo patienterna.

Jag vill också påpeka att jag faktiskt är medicinsk sekreterare, men jobb som det har jag inte lyckats få tillräckligt snabbt.

Tack så mycket!❤️ Jag ska ta med mig ditt råd, vilket låter klokt. Jag vill ju såklart inte gå på försörjningsstöd. 

Önskar dig en fin dag!

Sjukskrivning under provanställning är något jag inte kan riskera då jag befinner mig i en otryggare anställning 6 månader framåt.
Jag förstår om du inte förstod mitt inlägg, kanske va otydlig. Men jag säger det igen, då du upprepar samma sak, jag ska inte säga upp mig och gå på bidrag och utnyttja samhället som du uttrycker. Jag ville enbart veta hur det fungerar med försörjningsstöd i min situation, det va allt.
Men kan be om ursäkt om jag formulerade mig inkorrekt.

Är orolig bara att det ska påverka min anställning. Jag är under provanställning, vilket är en känslig period i början av ett nytt jobb. Under denna period så kan arbetsgivaren avsluta anställningen med 14 dagars förvarning, utan att behöva säga orsak. Det är känsligt och otryggt.
Som det ser ut nu så har jag oavsett inget val. Jobba, trots utmattning eller sjukskriva mig och riskera att förlora jobbet.
Jag har skickat in spontanansökan till flera verksamheter som medicinsk sekreterare och söker dem jobb jag hittar som ger mig åtminstone lite bättre förutsättningar till mer hållbar livssituation. Jag kan förstå folk att det låter som otacksamt etc, men jag måste tänka på min hälsa, mitt psykiska mående. Jag gick in i väggen år 2014 och var sjukskriven i 4 år, och där vill jag verkligen inte hamna igen.

Tacksam för dina svar! ❤️

Jag har haft en fantastisk socialsekreterare som brytt sig mycket om min situation, min hälsa och mina barn, min upplevelse är iallafall att dem är måna om alla aspekter, inte bara att man ska hitta ett jobb.
Jag tänker inte svara mer i denna tråd då jag märker att hur mycket jag än försöker förklara mig så har dem flesta av er redan bestämt att jag är en person som är lat, otacksam och bara vill gå på bidrag, vilket inte är fallet.

Jag är en fantastisk mamma till mina barn, men jag är också mån om min egna hälsa och lycka. Jag kämpar varje dag för att skapa ett bra, tryggt och lyckligt liv för mig och mina barn. 
Ni själva vill väl också ha ett gott liv som är tryggt och hälsosamt och vill man ha det så söker man efter lösningar och råd av andra för att komma dit. Detta tänker inte jag be om ursäkt för.

Tack till er som givit fina råd på saker jag kan göra för att underlätta min situation, tacksam för det❤️

Men herregud, för sista gången, jag SKA INTE säga upp mig. Hur många gånger ska jag säga det innan det går in! Jag formulerade mig fel I mitt ursprungliga inlägg! 

Nu förklarar jag mig inte mer!