Ni som alltid bott i lägenhet - hur är det?

Växte upp i lägenhet och har nu barn i lägenhet. 

Det beror mycket på gården. Jag själv växte upp i  miljonprogramsområde (utan kriminalitet och sånt, det var lugnt och fint). Stor bilfri innergård med mycket växtlighet, flera lekplatser, fotbollsplan mm. Jag tyckte lite synd om mina kompisar som bara hade en pluttig trädgård. Ingenstans att cykla, åka rullskridskor, spela fotboll eller brännboll. Hemma var vi ju så fria och hade stora ytor att röra oss på. Vi kunde gå till affären och köpa lördagsgodis själva väldigt tidigt för vi korsade inga bilvägar på vägen dit. 

Mina barn har tyvärr vuxit upp med liten gård. En gräsplätt med lite buskar. Det har inneburit att vi föräldrar har behövt gå iväg med dem till lekplatsen. Bara 40 m bort, men ändå ett större projekt än att bara gå ut genom porten. 

Negativt med lägenhet är att hänsyn måste tas till grannar. Du kan inte rasa klosstorn kl 07 en söndag eller leka lekar där man springer, hoppar och dansar hur mycket som helst. 

Såg att någon skrev om grill. Det gör vi och våra grannar på gården. Vi har utemöbler vi delar på. Är hyresrätt, men folk har köpt in lite och ställt ut som alla får använda.

När barnen var små kom vi överens med de andra barnfamiljerna i huset att leksaker som lämnades ute fick alla använda. Så det fanns lite bollar, en liten studsmatta ett tag osv.