Ni som alltid bott i lägenhet - hur är det?

Min sambo och jag bor i en mellanstor svensk stad. Vi har en trevlig bostadsrätt, en stor och välplanerad trea. Belånad till cirka 70 procent från början, nu är vi nere på 50. Har bra boendeekonomi. Bor i ett centralt men ändå väldigt lugnt område med fina grönytor.

Vi planerar att bilda familj inom kort (om allt går som vi önskar, det vill säga). Vi är bägge uppväxta i hus - min sambo på lantgård och jag i vanligt villakvarter med kedjehus. Vi har liksom tagit för givet att vi ska bo i hus när vi har barn - men situationen på bostadsmarknaden har fått oss att börja ifrågasätta detta. Ett hus - även i ett "sämre" område i stan - skulle bli en enorm ekonomisk påfrestning, och frågan är om det är värt det när vi trivs så bra där vi bor och kan lägga de pengarna på t.ex. barnets sparkonto eller unna oss semesterresor, kosta på barnets fritidsaktiviteter etc. Vi kan klara oss i vår nuvarande bostad med åtminstone ett barn. Kanske två medan de är små.

Hur har ni andra i liknade sits gjort? Och ni som växte upp i lägenhet, känner ni att ni saknat något jämfört med vänner som hade hus och trädgård?