Kan man förvänta sig nåt på födelsedagen?

Jag tror det ligger något i det där med kärlekens olika språk även om det låter lite fånigt. Själv har jag alltid varit lite obekväm med presenter, både att ge och att få och slipper det helst. Tycker det lätt blir konstlat och obekvämt. Komplimanger är samma sak, känns lätt kletigt och obekvämt. Jag är fysisk däremot och ställer alltid upp och hjälper folk, men ofta med ett ?det var bara roligt? eller ?jag skulle ändå åka åt det hållet? då jag tycker tackandet blir jobbigt. Så funkar jag och jag tror det har präglat barnen också, liksom bonusbarn.

Julklappar tar vi rätt lätt på, mors dag är ett grattis i bästa fall. Men de är jättefina med att prioritera och lägga tid när det är viktigt för oss, till exempel åkte de långt fast de r studenter till en äldre släktings begravning och stannade och hjälpte till med disken efteråt fast ingen bad dem. Fundera över vad dina bonusbarn gör, de funkar ju inte nödvändigtvis som du

En fråga till: Har du egna barn? Jag tänker att det inte bara gäller bonusar att de ganska länge är fullkomligt blinda för all tid och annat man lägger på dem och det hör till. Min sambo har någon slags tacksamhetskomplex mot sina föräldrar och det har aldrig lett till något positivt. När de blir vuxna på riktigt kommer de säkert uppskatta det du gjort och kanske uttrycka det.