Äcklad över sin partners förflutna

Jag kan känna igen mig i din killes känslor. Fast jag inte vill och rent moraliskt dömmer jag inte men min bristande självkänsla gör det svårt för mig när jag tänker på min partners förflutna. Inser att det handlar om min känsla att inte räcka till. Att hans minnen men andra överträffar mig. inget logiskt i det där utan bara känslor. När jag var ung kunde dessa känslor få mig att agera svartsjukt och barnsligt. Idag blir jag mer sorgsen och min känsla av att inte vara genuin och tillräckligt bra får mig i perioder att tänka att jag nog bör leva ensam framöver?.