Pappan ger inte tillbaka mina saker

Fast han har rätt. Du kan inte kräva att barnens saker som du har betalat ska vara hos dig. Då får du neka barnen att ta med de sakerna. Och du får hitta andra lösningar för sånt som handdukar, t ex att pränta in i barnen att ta med dem tillbaka. Ta den diskussionen med dem istället.

Du menar att han säger "Nej, dina handdukar stannar här", eller vad menar du med att vägra?

Det handlade om barnens saker i trådstarten! Att ts i förbifarten nämner handdukar är en helt annan femma.

Nej, det är det inte. Om du har köpt handdukar till hemmet är det dina saker. Om du har köpt kläder och leksaker så är det barnens. Jävligt trist om barnens saker inte kommer tillbaka men samtidigt inget du kan styra över.

Men igen, vad säger han när han vägrar?

Det är ju barnen som inte har koll på sakerna som tas med från ts hem. Jag vill fortfarande veta vad exet säger eftersom ts säger att han "vägrar" lämna tillbaka sakerna, ett exempel på hur han säger att handdukar eller annat ska stanna hos honom. "De är ju barnens" duger inte som förklaring, ts måste så klart ha påpekat att det är hennes handdukar, men vad säger han då när hon propsar på att få tillbaka sina saker?

Återigen, handdukar är en sak, barnens saker en helt annan.

Vi pratar inte om rimlighet utan om vad ts kan försöka kräva eller inte. Om barnen inte har kläder på kroppen, ska ts låta barnen gå nakna? Tycker du att det är "rimligt"? Ts ska inte neka barnen att ha sina kläder och sina leksaker hos pappan. Hon kan väl vägra lika bra som han gör? Vägra köpa nytt? Påpeka för både pappa och barn att hon inte köper in fler saker.

Det är inte de som ska gå emot honom utan DU. Det är DU som måste tala om för honom att barnen hellre vill bo hos dig. Om han har problem med det kan han ju kalla dig till FR om han har lust.Vem bryr sig om han försöker vända det mot dig...? Låt honom hata dig, det har ingen dött av. Finns ingen anledning att låta sig kuvas av en sån som honom.

De behöver inte stå för det - det är DU som meddelar honom! Sedan vill han säkert förhöra dem när de ses, spelar ingen roll vad barnen säger då. Blir det konflikt kan du ta honom till FR lika gärna. Be någon utomstående fråga barnen vad de egentligen vill, utan att ni vuxna hör på. Sedan kan hen berätta och ni vuxna kan anpassa er till det.

Nähänä. Så du tycker själv att du står upp för dina barns vilja här...? Nej, det gör du inte för du vill inte att det ska kunna vridas emot dig, det skrev du ju nyss iaf. En professionell människa skulle säga åt dig att respektera barnens önskan, inte att böja dig för hans aggressioner.

Helt rätt! Men även små barn har rätt att uttala sig, även om deras vilja inte alltid följs på samma sätt som tonåringar. Om barnet absolut verkligen inte vill så måste man som vuxen (pappan i det här fallet) respektera det. Vem vill tvinga sitt barn till umgänge...?