Hur kan man vara så jävla otacksam?

Lycka till i striden om din nu vuxna pojke. 

Är du säker på att han är tacksam över att du klampar in i hans vardag med ideer om hur livet ska levas och snackar skit om hans livskamrat?

Vem är det egentligen som har kontrollbehov? Människorna som precis som alla andra vuxna har en plan för att få i sig mat, eller du som köper nyttigt bröd som de inte bett om?