Jag accepterar inte min partners julplaner med exet. Är jag verkligen den dumma här?

Den enda rimliga lösningen och kompromissen tycker jag är att ni alla firar julen tillsammans på julafton, dvs att du är med också. Att han vill fira med sina barn är rätt självklart och att exfrun, barnens mamma är med är bra för barnen. Men kan inte se någon anledning till att du inte skulle vara med. Att du finns med i bilden vet ju barnen och varför skulle det vara bättre för barnen om du inte var med? Du är en del i deras utvidgade familj. Exfrun får ta smällen att ha dig där, det är säkert inte av omtanke om barnen som hon vill fira utan dig. 100%. Det är du som bestämmer var din gräns går! Självklart ska du vara med, allt annat är bara skumt.

Om de brukar få fina julfiranden tillsammans så har jag förståelse för att det känns jobbigt att avsluta det för att han ska sitta med dig när han skulle kunna få en jul med sina barn. Men givetvis borde du vara medbjuden och accepterad nu när ni är ett så etablerat par. Är en lösning att han kan vara med dem där tills nån viss tid och sen åka hem till dig? 

Han vill inte svika sina barn nu när han lovat, exet borde fatta att hon inte kan hålla på såhär. Om hon är mån om att de ska fortsätta fira tillsammans bör hon även hänga med i förändringar som nya partners innebär.

Hade jag varit du hade jag efter dessa diskussioner ni haft accepterat läget men ifrågasatt hur han vill göra nästa år. Tänker han att de alltid ska hålla på såhär? Ett par år till? Kan du tänka dig att ni firar tillsammans eller vill du då hellre att ni är med din syster? De firade inte tillsammans när hon hade en partner, det borde han ta i beaktning.

Jag hade bokat med mig några dagar på syrrans resa. 

Han kan fira några timmar med sina barn, men sedan eftermiddag/kväll med dig.

Har man skilt sig så får man förstå att man inte kan leka familj när man skaffat ett nytt förhållande. Eller kan och kan, men då får man också ta konsekvensen.

Och att han inte vågar säga ifrån till sitt ex är också en röd flagg. 

Hur hjälper din inlägg TS om exfrun inte vill?
Hon kan inte bryta in och tvångsgästa?

Jag håller med dig i teorin , men i praktiken kan TS bara bestämma hur hon gör. Hon bestämmer inte över exfruns hem och julfirande.

Förstår inte riktigt poängen med dessa råd hur en helt annan person som inte frágar folk på FL ska göra...

Så du valde frivilligt att bli tillsammans med någon som "dejtar" sitt ex. Ja, då blir det svårt.

Du kan absolut sätta ner foten och säga att du inte är bekväm med att han ska fira med sitt ex, för det första, och för det andra att du dessutom inte får vara med. Han måste börja välja vilken kvinna han prioriterar. Om han då försöker skylla på att det är för barnens skull så kan man faktiskt fira tillsammans utan ex. Så gör de flesta som har gemensamma barn.

Är ni sambo eller särbo?

Så han är totalt oförstående för din situation?

Enligt mig är lösningen han förespråkar inte det vanliga (eller mest rationella). Känns som det blir en utfrystning av TS, alltså den nya partners. Undrar hur exet hade resonerat om hon varit den som hade en ny partner?

Men det mest oroväckande här är ju att han inte själv fattar hur skevt detta låter, och inte visar hänsyn till TS känslor. Finns en del artiklar som belyser vad som händer med bonusfamiljer där man frysetr ut bonus-föräldern... Ska se om jag hittar nån bra länk...

Det låter rimligt. Det är en sak du får förstå, när du träffade honom han hade redan barn det vill säga att deras mamma så länge hon lever även om barn är vuxna kommer att vara i närheten. 
Och det gäller inte bara jul och nytt år det gäller massa andra saker. Hon kommer t.ex vägra att du köper några kläder till barnen eller inblanda dig i deras skola etc...
Och det kan låta rimligt och normalt för hon är deras mamma i evighet. Det är nackdelen att ta sig i en familj. 
Du kan lämna honom och träffa en som inte har barn det blir bra kanske. 

Vet inte om du hann läsa, men superviktigt att du ställer ultimatum. Nu är det så här, hon ville skiljas. De skildes, nu är ni ihop och är en familj också. Så är det. Det går inte leka familj på julafton och städa undan sånt som exet inte tycker ska ingå. 

 

Utifrån vad jag läst så verkar inte TS ha en relation med barnen som en bonusmamma. Utan ni är särbo när.han har barnen och sambo barnfria veckan. Och då tycker jag det okej att spendera en del av julafton med "kärnfamiljen" och den andra med sin flickvän. Ex om han och barnen firar julafton kl 14-17 med barnen och så har ni kvällen tillsammans. Du hade ju inte haft några problem att fira separat om din syster var hemma. Att ta med dig på julafton om barnen inte har en bra relation kan också bli lite udda. Så ja jag hade vart okej med att dela julafton.

Har han gjort planer utan dig? Eller bara behållt de planer/traditioner de haft i 4 år för att du brukar fira på annat håll?
Jag tänker att en del i detta är att ni haft olika förväntningar och inte pratat om det tidigare. 

Är det en diskussion ni haft tidigare?

Hur tänker du att man ska göra om man har barn med fler än en då? Vilken ?kärnfamilj? ska fira jul tillsammans då? Jag har barn med tre olika (men väldigt stor ålderskillnad mellan äldsta som är vuxen nu och yngsta). Är vi tre kärnfamiljer då? 

Har man separerat eller skiljt sig är man inte en kärnfamilj längre. Familjen är med barnen och den man lever tillsammans med. Vill man ändå fira tillsammans allihop tycker jag absolut inte man utesluter eventuella nya partners. 

Jag och min kille är förresten också särbo / sambo  på deltid nu eftersom det funkar bäst av olika anledningar , bland annat med hans jobb fast vi väntar vårt andra gemensamma barn tillsammans. Han är ändå bonuspappa till min näst äldsta  (äldsta är utflyttad) och hon ser honom som det.

Har du försökt prata med honom och berättat precis hur du känner?
Kanske berätta det du har berättat här i tråden?

Jag vet inte om du läst mitt tidigare inlägg men precis så blev det för oss. Inte bara vid högtider utan även i vardagen.

Det är min eviga skam att jag valde en sådan pappa till mitt barn.

Jo precis , vi bodde tillsammans på heltid ett tag men det funkar bättre så här, dels för att han är närmare sitt nya jobb men barnen går i skola och förskola här där jag bor. Vet inte om en del har åsikter om att vi ska ha ett barn till tillsammans utan att bo tillsammans på heltid men det spelar ju egentligen inte så stor roll vad andra tycker, vi är en familj ändå och första tiden efter nya bebisen föds kommer han vara här mycket mer iallafall.

Vi har gjort lite olika på jul men förut när jag bara hade min äldsta (som är vuxen nu) brukade hon oftast vara med mig och min familj på dagen och pappan och hans familj på kvällen (efter vi separerade) , vi var vänner men vi firade inte jul tillsammans. Ibland delade vi upp så hon var med den ena på julafton och den andra på juldagen. Nu kommer hon vara med pappans familj på julafton och fira med mig på juldagen eller annandagen. Mitt mellanbarn träffar sin pappa men bor med mig på heltid så hon firar med mig och min särbo /sambo på deltid (yngsta barnets pappa).

Mina föräldrar är också skilda (fast de skiljde sig när jag var vuxen) så vi delar upp lite också, brukar fira julen först hemma på dagen sen med pappa eller svärmor sen med mamma på juldagen eller mellandagarna. Visst kan det bli lite rörigt men det är ju så man får göra och det brukar funka bra :)

Jag och äldsta barnets pappa brukar inte fira jul och sånt tillsammans men dotterns födelsedagar till exempel har vi firat tillsammans ibland , då har självklart hans flickvän varit välkommen när han har haft flickvän.

Tillägg på detta:

Föräldrar ska inte göra det som barnen vill, här och nu.
Föräldrar ska göra det som är bäst för barnen, både lång- och kortsiktigt.
Det bästa för barnen i detta fall borde vara om TS, pappan och barnen kunde ha en mer familjär relation. Här förnekar pappan sina barn möjligheten till det. Detta utan att ge barnen något som annars hade tagits ifrån dem.

Men har du frågat honom om han kan fira med barnen tillsammans med dig,utan hans ex?
Han måste ju börja prioritera dig framför sitt ex någon gång.
Han verkar ju vara konflikträdd som inte vågar säga ifrån till henne.
Fråga hur länge han tycker att du ska acceptera det här.
Kan han inte svara på det så säg att du inte tänker ställa upp på att vara hans andrahandsval,utan att han får välja mellan dig och exet.
Du har rätt att berätta vad du känner också,även om han känner sig pressad av det.
Han måste ju lyssna och försöka förstå din syn på saken också.
Kan han inte det så är det kanske bättre att lämna,även om det känns svårt.
Och säger du att du kommer att lämna om han fortsätter så här så kanske han börjar fatta att du menar allvar.