När slutar man reagera på andras positiva graviditetstest?

Jag har två barn. 1 och 3 år. Fick dem sent i livet, är 42 år nu. Pga detta var det några väldigt intensiva år av att försöka få barn, med ett par missfall längs vägen. Jag hade ändå turen att kunna bli gravid naturligt och relativt snabbt - vi började när jag var 37. Men - stressen och kampen mot klockan jag upplevde gjorde att det verkligen just blev en hel del ångest inblandat och avundsjuka när andra lyckades, särskilt när jag fick missfall.

Det här har satt sig och jag känner fortfarande rejält avundsjuka när jag hör att andra plussat - det är som att kroppen och psyket fortfarande är kvar i önskan av att verkligen bli gravid och känna en stress över när andra blir det. Även trots att vi fått två barn som var vår stora dröm när vi började.

Släpper sånt här? Det var ju en sån otrolig livsstress några år, att jag först inte trodde jag skulle få barn, hade landat nästan i det mentalt vilket var en sorg, sen träffade mannen i mitt liv, sen stressen att ändå hinna få de där barnen jag drömt om.

Hade jag varit 10 år yngre hade jag nog önskat en trea, men som livet är nu käojag att för att räcka till för de vi har så är två barn nog. Men kanske är det den sorgen med, att huvudet ville ha fler barn när det väl fick chansen efter att ha motvilligt accepterat en barnlöshet.

Det är ju lite jobbigt att känna såhär, så vad gör man? Hoppas det går över med åren?