Kan inte göra slut.

Var beredda på mycket text. 

I alla år har jag suttit inne på familjeliv och läst alla världens olika problem till roliga händelser, har alltid vänt mig hit när jag behöver hitta någon form av gemenskap eller relaterbara problem, möjligtvis en tröst för stunden eller bara känna att andra har samma problem, och jag tvivlar inte på att jag är ensam om detta, och känner att det var dags för mig att skriv en tråd för första gången. 

Jag har sen tre år tillbaka träffat en tjej, vi är samkönat par, och under dessa tre åren har vi också gift oss, jag har flyttat från min dåvarande hemstad till hennes, och det är där vi bir nu. Det kanske låter galet och ivrigt, men när något känns så rätt som vi gjorde då, så fanns det ingen anledning till att inte göra det. Vi reste över hela världen, skapade oss ett familjärt hem, såg väldigt högt om varandra. (jag vill absolut intyga att jag kan knappt skriva om alla detta utan att få gråten i halsen). Hon har en underbar dotter som fyller 5 år, och vi har verkligen utvecklat ett starkt band till varandra, hon känns som min egna, och jag vet att hon känner likadant. 

1 1/5 år passerar och min fru börjar få problem med jobb, i den bemärkelsen att hon inte trivs där hon är, hon är en väldigt omtyckt människa, och "lokalt" känd, väldigt erfaren i hennes yrke och har inte alls svårt att hitta sig ett nytt, som hon också gör. Det jobbet blev heller inte som hon hade föreställt sig och jag upplever att en negativitet blomstrar i henne, och så har det sett ut nu, hon byter jobb, blir inte nöjd, missköter sig, bränner broar, och detta har gått i sin loop nu det senaste 1/5 åren. 

Nu från våren (alltså våren 2023) och fram tills idag, har hon vart väldigt explosiv, lätt retlig och svår att hantera och diskutera med, hon uttrycker sig om att hon inte mår bra, och jag förstår verkligen det, jag vill inget hellre än att bemöta henne, tiden går och vi bråkar varannan dag, vissa tillfällen har vi också blivit fysiska (inga slag i den bemärkelsen). Jag har sen i somras känt att den här stämningen hon bär har smittat av sig på mig, vi gör inga saker ihop längre, inget intimt med varandra, uppskattar inte varandra, vi har "gjort slut" säkert 20 gånger, det finns så mycket mer jag egentligen till ge detaljer om, men jag besparar er den läsningen.

Vi har iallafall kommit fram till utan att behöva säga det att vi inte funkar ihop, det står tydligt och klart, vi kan inte kommunicera och definitivt inte lösa saker. Vi båda har flera gången haft samtal där vi berättar vad vi känner och att vi ska bli bättre och jobba på saker. Jag känner dock nu att mina känslor och attraktion är helt borta. Jag mår som bäst när hon inte är hemma, och kan bli ganska ångestladdad om hon vill att vi ska umgås när vi är lediga. Jag har mina brister, så ni inte tror jag lägger allt på henne. Jag är inte perfekt. 

Jag har iallafall nu i "smyg" skrivit på ett hyresavtal på en annan lägenhet, som har inflyttning 6/1-2025, Jag känner så starkt att jag inte vill vara med henne längre, jag vet att jag inte är kär i henne, och att vi kommer nog inte komma längre med detta förhållande. 

Men jag kan inte säga det till henne, det ger mig en sån grav ångest att jag kommer bli tvungen. Jag får också ångest av att ta detta beslutet, ställer mig dagligen frågor om det är rätt? jag har väldigt svårt att se ett liv utan henne, näst intill omöjligt. Att vi ska gå skilda håll och bli "främlingar" för varandra ger mig rysningar. Varför är det såhär? jag vet ju att jag inte är kär, och att jag inte kommer bli det. 

är det någon som har upplevt att dom inte klarar av att göra slut?
Hur gick det för er?
hur mår ni nu?