Utvecklas som person med familj?
Är jag den enda som ser mitt familjebildande som det mest utvecklande för mig som person?
Att ständigt ha en partner som är närvarande. Att ha barnen och vara lugn, sansad och ha energi.
Personen man trodde var innan handlade ju om att jag kunde gå undan, jag kunde gå hem efter en arbetsdag och sedan bara vara ifred. Ta hur lång sovmorgon om man önskade. Det var bara kul att laga mat och jag kunde göra det hur länge jag ville. Nu har jag alltid barnen som ska ta en stol och försöka klättra upp på diskbänken och sno åt sig kniven. Hur blir jag då?
Jag måste vara en bra förälder oavsett hur mycket jag fått sova. Man ska städa medans ens barn gör motsatsen. Exempelvis. Jag stoppar in saker i en låda. Den yngsta springer efter och drar ut samma sak man precis stoppat undan.
Sedan på det ska man ha energi och ork till att mysa med sin partner. Alltid ha ork och vara respektfull, när man mår piss. Även om man har feber, halsfluss och är magsjuk samtidigt så måste man vara förälder.
Jag utmanas på ett helt annat sätt nu, det är som att konstant utsättas för ett stresstest.
Hur upplever ni andra föräldraskapet? Har ni utvecklats av att ha partner och barn?