Göra slut med en vän

Hon har skrivit för 3 dagar sen mens jag har inte svarat denna gång.
Jag värdesätter inte vänskapen längre för det är inte som innan och som sagt vi är FÖÖÖR olika. Jag har 2 andra vänner som jag funkar mer med och har kontakt dagligen.

Ja så elak och hemsk att en gammal vän fortfarande hör av sig och vill umgås? Tror nog inte hon hade hört av sig då.
Har skrivit en tråd här innan om fråga om arbetsskor. Inte något bröllop? Jag dejtar och det är långt kvar för bröllop för min del

Du känner mig eller ? Jag beskrev oss som totalt olika. Jag tänker inte sugar-coata texten utan jag är rak och ärlig. Vi ÄR olika och det är inte bara vad gäller intressen hobbys utan utsidan med.
Även hur jag ser relationen är jag ärlig med. Jag vill göra slut med denna barndomsvän men vet inte hur. Jag tycker hon ska lägga ner tiden på att hitta sig en ny vän som passar henne mer. Men känns hon håller sig fast för gamla tiders skulle för att man känt varann sen små men det tänker inte jag göra

Förstår inte vad det hemska är? För att jag är ärlig?
Som sagt tänker inte sugar-coata något här. Jag är ärlig vad gäller oss 2 och jag är även ärlig med hur jag är och ser relationen. Jag anstränger inte mig och värdesätter inte vänskapen längre och därför vill göra slut

Hur ska dessa 2 ha något att prata om eller något gemensamt?

Du kanske ska läsa på om narcissism och vad det är innan du slänger med såna diagnoser. Det verkar vara en trend nu att slänga med dessa utan att ens ha koll på vad det är.

Så man kan göra slut med en vän enbart för dessa?
Men tycker du det är rätt då att bara ignorera henne och inte ge henne det hon ska ha i en vänskap?
Om vi vänder på det. Om detta var en tjej och kille som var ihop och killen inte känner något längre, anstränger inte sig etc. värdesätter inte relationen..ska han ändå vara kvar med tjejen för att hon inte är elak eller dum? Det känns ju inte rättvist.
Samma med vänner.

Jag värdesätter som sagt inte vänskapen längre. Jag anstränger inte mig, ingenting. Det är hon som hör av sig bara. Vi har verkligen inget gemensamt eller något att prata om. Och att prata om tomma, meningslösa saker intresserar inte mig överhuvudtaget. Att lyssna på om skitprat om sin svärmor, ta det med henne då tänker jag. Att gnälla över hur mycket tvätt man haft, hur ont i huvudet man har, hur dåligt man sovit, hur seg man är och hela världen går under, hur jobbig den och den är. Jag har också sysslor att göra hemma men inget jag gnäller över till andra likaså måendet. Pratar man om något viktigt så lyssnar hon inte ens. Pratar man om något annat intressant så fattar hon inget och det känns som att prata med en vän, och blir lite som en monolog bara.
Jag gillar klassisk musik, hon gillar punkrock. Jag gillar inredning, arkitektur och historia. Hon vet inte ens vem Stalin var eller vad Hitler gjorde, renässans vet hon inte vad det är eller vem Van Gogh var.
Jag får inte ut något ur denna relation och därför känner jag att det är meningslöst att ha denna vänskap, sen borde hon lägga denna tid/energi på en vän som faktiskt är som henne själv och vill samma, så att hon får en vän som värdesätter relationen och hör av sig också och vill ses.
Mina 2 andra vänner kan vi ändå dela tips om böcker och vilken bok man kan läsa nästa gång. Vi kan sitta och prata i timmar om psykologi och häftiga events som skett i historien. Och inte om varför Beyoncé har blivit blond och varför Britney Spears slutat sjunga exempel.
Sen utseende och stil, Ja jag säger ärligt. Vi är olika där också. 

Jag har flera gånger sagt till henne att vi är olika. När vi sågs hon henne sist 3 år sen, så satte hon på punkrock och frågade om det är bra. Varpå jag sa att nej, det är inte bra. Inte min smak och sa även att vi har så olika smak. Då sa hon, "ja vi är olika i allt. Se på dig och se på mig haha. Men vi passar ju, omaka par".
Jag vet inte vad du syftar på om vad jag tycker om henne? Har jag skrivit något elakt om henne? Jag har skrivit att vi är olika, och det gäller även utseende, stilen och allt. Hon har inte den bästa hygienen heller och jag har flera gånger sagt snällt till henne att hon luktar men hon bara skrattade och sa äh du är känslig och lite skit mår man bra av.
Jag må vara ytlig kan ni tycka. Jag bryr mig inte hur du klär dig, hur du ser etc. det viktiga är vi klickar och har något att prata om där tiden bara springer iväg. Inte meningslöst tomt snack som inte tillför något. Samma sak vad gäller hygien och kläder. Att vara ren, fräsch, ha hela och rena kläder är viktigt för mig. Nu menar jag inte man ska klä upp sig som någon rikemans från Östermalm. Jag snackar om vanliga kläder som är hela och rena och som sagt att man är fräsch, ser presentabel ut.
Vi skulle ut på min 30års dag och jag tog på mig enkelt men rent, hade duschat, fixat till mig lite. Där kom hon med en svart oversized t-shirt med hål i ena ärmen, matrester på, massa hundhår, leggings med hål vid knäet, boots med lera på, fettigt hår, luktade ciggaretter blandat med sur gammal svett. Jag skämdes på riktigt! Ni kan tycka vad ni vill men jag tror nog ni hade känt samma, utan att ens vara ytliga! Samma om det var er partner.
Hon var inte så här förr när vi umgicks. Hon var mån om sin hygien och yttre, vi hade gemensamma intressen som att promenera, se naturen, arkitektur, lyssnade på samma musik. Men sen ändrades hon helt och jag känner att vi inte passar

Det är det. Det är inte snällt att göra så här. Därför undrar jag hur kan ska göra slut med henne? För att vara vän bara för att, och sen ha det så här är inte snällt alls!
Jag tycker hon ska ha en vän som är samma som henne själv och känner samma. Jag har velat ta snacket flera gånger men är rädd att såra henne och sen har hon inga vänner och jag tycker synd men samtidigt orkar inte ha denna relation som inte tillför något. Det är därför jag inte ens hör av mig utan det är hon som gör det. Jag har inte skrivit och är väldigt kortfattad, tänkte att hon ska fatta och låta det rinna ur sanden men nej. Känns hon hänger efter en för att vi känt varann sen vi var 10 år

Nej vadå psykiska problem? Bara för någon inte är mån om sitt yttre och inte bryr sig så är det inte psykiska problem. 
Jag hade en kusin som hade psykiska problem och hon var helt tvärtom. Hon fixade sig och klädde upp sig varje dag som en primadonna, ingen anade att hon mådde dåligt men sen en dag hoppa hon framför tåget.

Hon har inga psykiska problem eller mår dåligt etc. hon mår bra. Hon blev sån för 4 år sen när hon blev sambo. Men sen som små var hon alltid lite speciell, hennes föräldrar fick tjata på henne att duscha. Hennes pappa var rak och rå och sa ärligt. Helvete vad du luktar ur munnen, gå borsta tänderna. Fan vad du luktar svett, har du inte duschat idag . Men hon bara skrattade redan då och tog inte åt sig.
Hon tvättar aldrig händerna efter toabesök heller och hur jag vet är för kranen aldrig satts på när hon varit på toa hos mig och jag minns jag fick en grej i ögat och hon skulle snabbt komma och peta med fingrarna och då kände jag äcklig lukt. Äter ostbågar, mackor etc och torkar av på byxorna. Det är sån hon är som människa. Alla är inte måna om sitt yttre och bryr sig om hygienen oavsett om de mår bra.
Hemmet är kaos också. Hundhår överallt. Katten klättrar på köksbänken när hon står lagar mat. Gamla trosor på golvet som ligger och kläder slängt på golvet i en hög. Hon hade så i sitt rum också när vi var små minns jag.