Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Det är både en praktisk fråga när ett barn är borta mer ifrån hemmet, som en djup känslomässig grej. Att du funderar på hur man gör och faktiskt är ärlig mot dig själv är en ytterst rimlig grund. 

Hur man gör när en ungdom blir vuxen är inte lika lätt att beskriva och bestämma över, som hur man behandlar och visar omsorg till ett mycket yngre barn.

Jag tänker att fokuset behöver ligga på omtanke, att få i hop hans vardag och på att växa upp, snarare än på kontroll, oro och skuld.

Med detta sagt tycker jag att du ska lita på att hur du än gör, så är det din sons liv och som ung vuxen är det rimligt att hitta nya sätt att förhålla sig till sina föräldrar. I detta är det ju som förälder väldigt svårt ibland att förhålla sig till det.