Anonym (Hm) skrev 2024-11-18 22:02:12 följande:
Jag fattar ändå någonstans besattheten av att vilja bli gravid. Jag tänker så här: säg inte som det är till honom. Förlåt dig själv, och har du svårt att förlåta dig själv för vad du har gjort så prata med exempelvis en präst eller kurator. Du ska inte gå runt och må dåligt över dig själv resten av livet. Jag är helt säker på att du inte kommer att göra samma sak igen. Och du, barn kommer till av en massa anledningar, de enda som spelar någon roll Är att man tar hand om dem.
Jag förstår absolut extrem barnlängtan men sån panik kan det inte vara när man är i 25-årsåldern. Hon hade kunnat vänta på honom, vänta på att det händer iallafall trots avbrutet , hitta någon ny som vill ha barn eller skaffa barn på egen hand. Det finns många alternativ.
Jag tycker mest det låter läskigt och undrar vad en sån person mer är kapabel till. Vad gör hon om han vill lämna? Jag har varit tillsammans med våldsamma instabila personer när jag var yngre , blivit stalkad , hotad osv.. säger inte att det här är samma sak som att vara våldsam men riktigt obehagligt är det. En nära vän till mig hade ett galet ex som ljög om att hon var gravid samtidigt som hon försökte få honom att göra henne gravid på riktigt .. som tur är blev hon inte det men det här ger ungefär samma vibes. Och hon tog det inte bra när han lämnade henne. Att du tycker att sånt inte är så farligt säger en hel del om dig också.
Du tycker inte det spelar någon roll hur ett barn kommer till , skulle det vara ok om en kille mixtrade med flickvännens P-piller, ljög om att han har steriliserat sig , gjorde hål i kondomen , tog av den utan att hon märkte (det har faktiskt hänt mig en gång men blev som tur är inte gravid eftersom det var fel tid i månaden ) eller kom i henne mot hennes vilja också då? Hoppas du varken har partner eller barn med ditt sätt att se på sånt ..