Sonen på 18 år kommer inte överens med min kille

Soc kan inte göra särskilt mycket alls. Din son är tekniskt sett en vuxen människa och får bara svälja att du har en relation, diagnoser eller inte.

Men snälla du hade väl kunnat inleda med det verkliga problemet i trådstarten! Det här har ju inte med relationen att göra utan de andra barnen! Och säg åt din son, prata allvar med honom så han FATTAR, att han måste tänka på vad han säger eftersom det kan få fruktansvärda konsekvenser för hans syskon och för dig, och även honom till viss del. Insatser från soc är inte särskilt frivilliga och en övervakning av er familj kan pågå i minst ett halvår, eller längre! Om ni inte har turen att det läggs ner, vilket det inte lär göra om sonen säger att han inte trivs hemma och ditten och datten!

Du får förklara för soc att sonen har fått någon slags låsning kring din kille, om de tar upp det. Annars bara berätta att du så klart sköter dina barns hygien mm. De lär vilja prata med de yngre barnen också så du vet.

Så du ger bara upp? Du tänker inte ens försöka prata med din son? Hur du gör är upp till dig, jag skulle kämpa med näbbar och klor iaf. Eller så fokuserar du på att ta följderna med fattning, för följder lär det bli.

Ärligt talat, om jag var i samma situation och hade en son på 18 år som skulle snacka ner familjen inför soc när det inte finns någon grund så skulle jag nog inte vilja ha med honom att göra mer. Försörjningsplikt uppfylls självklart, men vete fasen om han skulle kännas som min son längre. Många fattar inte vilka följder kontakter med soc kan få, än mindre en ung valp på 18 år, men man borde fatta tillräckligt för att veta att man inte sätter sin egen familj i skiten.

Det är inte soc sak att lösa boende för en vuxen människa. Sonen får fixa ett jobb och flytta hemifrån som alla andra, även med diagnoser i bagaget. Annars får han ansöka om något slags boende om han har extrema svårigheter, men med tanke på att han klarar av studier och att bo utanför hemmet så lär han inte vara berättigad till sådana insatser.

Du kanske aldrig har haft oturen att hamna i deras klor, eller någon av dina bekanta, men en orosanmälan är skrämmande även när det inte finns någon som helst grund eftersom en utrednings slutsats i stort sett är godtycklig från socialtjänstens sida. Minsta kommentar kan förvrida hela situationen till något förutfattat i deras papper. Du behöver verkligen inte ifrågasätta bakgrunden till det här, för det är totalt irrelevant. (Om du är nyfiken så har ts också berättat vad det gäller längre upp.)

Tack, jag jobbar med diagnosbarn dagligen sedan många år tillbaka. Var det något mer off topic från dig eller?

Och för att svara på det enda värt att svara på. Ja det är ok att säga att man mår dåligt. Det är inte ok att sätta sin familj i skiten, medvetet!

Kan vara så! Men jag hoppas att ts är ärlig när hon skriver att hon sköter barnens tänder och hygien. Sedan kan man ju tro att man sköter sig medan det inte är så... Oavsett så ska inte sonen göra läget värre genom att säga att han inte trivs hemma, bara för att han inte gillar ts pojkvän. DEt kan till och med vara ett hämndlystet agerande från hans sida i värsta fall.

Om vi vänder på saken, att orosanmälan är helt grundlös, ja då är det tyvärr så att familjen kan behöva stå ut med väldigt mycket lidande en väldigt lång tid framöver. En grundlös orosanmälan med påföljande utredning är en fruktansvärd sak att gå igenom, och det är långt från säkert att sanningen kommer fram så att allt läggs ner på en gång, och även om det läggs ner ganska direkt så kan det ändå vara månader av oro mm för hela ts familj.

Det skrev jag inte, bara hur det skulle kännas. Och ja, ett "barn" på 18 år som medvetet förstör på det där sättet med allt vad det kommer att innebära skulle jag vara heligt förbannad på, det kan du räkna med.

Nej, det menar jag inte, sluta dra till med halmgubbar. Läs igen vad jag har skrivit förut. Detta känns snudd på hämnd för att han inte gillar ts pojkvän, och för det är han beredd att ställa till ett rent helvete för hela familjen, trots att ts har försökt få honom att inse allvaret. Nej, han kanske inte trivs för att han inte gillar ts pojkvän, suck it up buttercup. Han kan flytta hemifrån till sommaren och slippa se killen, men han behöver inte sabba för ts och de yngre syskonen för det! Verkar inte alls som att han far illa, blir misshandlad eller liknande. Du drar på lite väl stora växlar i jämförelsen.

Om anmälan är grundlös så kommer det fortfarande bli ett rent helvete för ts eftersom de kommer att ta sonens ord på allvar, beroende på hur han uttrycker sig så kan de fortfarande anse att det råder missförhållanden i hemmet, som det så fint heter.

Om sonens ord är allvar så behövs ingen utredning. Sonen har hakat upp sig på EN kommentar i våras som gör att han sedan dess inte gillar killen och därmed tycker att han inte trivs hemma. Detta har INGET att göra med hans syskons ev. situation.

Om sonens ord inte är allvar (vilket jag iaf anser att de inte är på det sättet), så kommer soc fortfarande att gå till botten med precis allting och en utredning är inget man tar med en klackspark. Det är veckor, kanske månader innan allt är klart då ts och hennes familj ska gå omkring och må skit pga det här (ja, inte sonen då tydligen, han verkar ju helt ok med utredningen). Och det är inte alls säkert att sanningen kommer fram, snarare brukar det kunna vara så att soc lägger ner i brist på bevis och det inte alls samma sak. Dessutom kommer familjen finnas i soc register en lång tid framöver så om det inkommer fler anmälningar så ligger de riktigt dåligt till, eftersom soc resonerar ungefär som "ingen rök utan eld" och då blir de ännu mer satta under lupp.

Folk som inte är insatta i soc metoder är nog naivt omedvetna om följderna. Rycker på axlarna och tycker att det är väl ingen större fara om man inte har något att dölja, men så är det inte. Det är en fruktansvärd påfrestning för de drabbade, det finns väl till och med här i tråden exempel på det. Så nej, det ska man verkligen inte förminska.

Varför drar du in misshandel? Ingen i ts familj verkar vara utsatta för misshandel. Och var fan får du ifrån att jag skulle misshandla barn? Självklart blir man förbannad på ungdomar som nästan på ren jävelskap ser till att familjen blir satta under myndighetsutövande på det där sättet! Det sonen upplever borde skötas inom familjen, det är inte ens relevant för anmälan, och ändå tänker han dra upp det, och det kommer ställa ts i mycket sämre dager, även om det är utifrån sett en bagatell.

Jo, jag utgår från det ts skriver. Har du någon grund för att anta att det är tvärtom? Berätta gärna isf!

Som sagt, naivt omedveten! Läs mitt förra inlägg för mer tankar där.

Någon kan mycket väl ha misstagit sig. Ett barn kanske har dålig andedräkt på morgonen och man tolkar det som att man aldrig borstar tänderna (lätt hänt). Dålig hygien kan lika gärna vara att barn har mycket fotsvett, kan komma redan efter en dag och måste inte heller betyda något. Och hur vet man om ett barn har dålig hygien eller inte? Var går den godtyckliga gränsen? Ett barn är överviktigt, ja det är då verkligen inget som soc behöver lägga sig i för då vore väl halva Sverige under utredning snart. Ts skriker åt barnen, eller höjer rösten som hon skriver själv. Tolkningsfråga om barnen upplever det som skrikande eller inte, men det kan handla om engångshändelser (för hur många "i närheten" skulle ha sett det oftare annars?) och nej, man får inte skrika åt barn så där är väl det enda då som är värt att titta på, men fortfarande vet vi inte om det verkligen är skrikande eller bara höja rösten.

Någon föreslog att det var sonen som gjort anmälan och det börjar verka troligt faktiskt.