Sonen på 18 år kommer inte överens med min kille

Det klart att du inte måste bryta med din kille, och formellt är ju din son myndig, dvs vuxen och får ta ansvar för sina handlingar. Men han kanske behöver stöd och hjälp? Inte minst med tanke på sina diagnoser.

Vem har gjort Soc-anmälan? Din son kan i vilket fall som helst inte köra iväg din kille, särskilt inte om det bara handlar om en dispyt. Soc ingriper bara om det gäller de yngre barnen och då ska de fara illa. Så är det ju inte.

Det klart att du inte måste bryta med din kille, och formellt är ju din son myndig, dvs vuxen och får ta ansvar för sina handlingar. Men han kanske behöver stöd och hjälp? Inte minst med tanke på sina diagnoser.

Vem har gjort Soc-anmälan? Din son kan i vilket fall som helst inte köra iväg din kille, särskilt inte om det bara handlar om en dispyt. Soc ingriper bara om det gäller de yngre barnen och då ska de fara illa. Så är det ju inte.

Men snälla du hade väl kunnat inleda med det verkliga problemet i trådstarten! Det här har ju inte med relationen att göra utan de andra barnen! Och säg åt din son, prata allvar med honom så han FATTAR, att han måste tänka på vad han säger eftersom det kan få fruktansvärda konsekvenser för hans syskon och för dig, och även honom till viss del. Insatser från soc är inte särskilt frivilliga och en övervakning av er familj kan pågå i minst ett halvår, eller längre! Om ni inte har turen att det läggs ner, vilket det inte lär göra om sonen säger att han inte trivs hemma och ditten och datten!

Du får förklara för soc att sonen har fått någon slags låsning kring din kille, om de tar upp det. Annars bara berätta att du så klart sköter dina barns hygien mm. De lär vilja prata med de yngre barnen också så du vet.

Att killen tappade humöret en gång gör honom inte till bitch åt ungen för all framtid. Men det är ju precis det som hänt.

Jag gissar att det är äldsta sonen som är överviktig och att han känner sig kränkt för att din kille påpekade det. I så fall har din kille försökt stötta dig i ditt föräldraansvar att ge barnen hälsosamma matvanor. NPF-barn är ibland fixerade vid mat och som ensamstående hinner man inte vakta kylskåpet hela tiden. Att ni nu är två vuxna som hjälps åt att begränsa sonens matintag är positivt, även om sonen förstås blir arg.