Från 1 till 2 barn, erfarenheter

Har idag ett barn på 2 år och anar att jag kan vara gravid (ej testat än), och sitter på riktigt med sån ångest inför hur det skulle bli med 2 barn.

Jag har alltid velat ha fler, men omställningen från 1 till 2? Hur klarar man det?

Det som känns absolut mest jobbigt är tanken över att inte räcka till. Jag känner ofta att jag inte räcker till som det är nu och mår dåligt över att det är så lite tid över att umgås med mitt barn i vardagens pussel med förskola, jobb, matlagning, tvätt, städning mm.. Jag mår så dåligt på tanken över att "svika" mitt barn som älskar närhet, som fortfarande sover inne hos oss (egen säng), som älskar att åka i vagnen, att bli buren, att vi leker tillsammans. Hur räcker man till? 

Just nu känns det helt orimligt att kunna älska en till individ så mycket som jag älskar mitt barn, men jag förstår såklart att det är fullt möjligt och att det faller sig helt naturligt. 

Ett ev syskon kommer ju aldrig veta något annat och aldrig uppleva att den "förlorar" något, me en 2-3 åring har ju så mycket känslor samtidigt som hen fortfarande är så liten och helt beroende av sina föräldrar. 2-3 år är väl nästan den vanligaste skillnaden mellan syskon, så tänker att det finns många kloka föräldrar här ute som kan berätta om era erfarenheter.