Hur bör jag agera?

Hej,

Jag och min sons mamma separerade när vår son var ett år gammal ? han är snart 8 år. Fram till sommaren i år har vi haft gemensam vårdnad, men jag ansökte om att bli boendeförälder och fick detta beviljat. Idag bor vår son hos mig på heltid, med umgänge varannan helg hos sin mamma.

Bakgrund
Min sons mamma har haft missbruksproblematik under flera år och genomgick för två år sedan ett självmordsförsök. Hon har hela tiden förnekat sina problem, troligtvis för att undvika en vårdnadstvist. För några veckor sedan fick jag veta att hon blivit dömd till fängelse i två år och två månader, något jag fick reda på bara en vecka innan hon skulle börja avtjäna sitt straff. Det var en enorm chock, särskilt då jag tidigare fått intrycket att hon var på bättringsvägen efter vårt senaste möte i tingsrätten.

Situationen idag
Hon har dömts för ett brott som enligt henne själv ska ha handlat om droger i Norge. Utöver detta har hon stora skulder, över en miljon kronor, och bor cirka 100 km från vår sons skola, aktiviteter och nätverk. Hon saknar även körkort.

Innan hon påbörjade sitt straff hade jag bett henne att skriva på ett juridiskt bindande avtal via familjerätten, men hon vägrade. Jag har förstått att en fullmakt är ett alternativ, men det ger inte samma trygghet som ett bindande avtal.

Frågeställning
Min oro handlar om framtiden. När hon kommer ut om två år ? hur vet jag att hon är redo att ta sitt ansvar som förälder? Med tanke på hennes historia av missbruk, psykisk ohälsa (bipolär diagnos) och ekonomiska problem känns det svårt att se hur hon ska kunna erbjuda en stabil tillvaro för vår son. Jag vill göra det som är bäst för honom, både nu och i framtiden.

Bör jag ansöka om ensam vårdnad för att säkerställa vår sons trygghet? Jag är tacksam för råd och insikter från er som har erfarenhet av liknande situationer.

Allt gott! 

// Pappa