Är det möjligt att rädda en relation som nått botten?

Inte alls, skulle jag säga. Ska du bli en annan person för att din partner i detta dåliga förhållande kanske ska bli nöjd?

Om du tycker det ena och din partner tycker motsatsen är den mest framkomliga vägen att ni båda accepterar att ni tycker olika, och att det är bra så. Går olikheterna inte att hantera genom acceptans, om det gäller skaffa barn eller inte, exempelvis, är det bättre att ni gör slut.
Vad är det för slags kärlek om en av er (eller båda?) kräver att partnern ska ändra sina grundläggande värderingar? I mitt kärleksbegrepp (åtminstone) ingår att jag älskar min man för den han är, jag villkorar inte kärleken med att han ska bli som jag vill.