Jag dejtar i smyg för att min partner håller mig på halster

Det är inte så svart och vitt, i alla fall inte i värt fall. Han är mitt livs kärlek och jag ser självmord som en möjlig utväg om det inte skulle funka framöver.

Han velade även med sitt ex som han har barn med innan han satsade så han är helt enkelt sån som person.

Tja,man kan ju inte alltid veta vad man sänder ut för vibbar. Jag försöker överkompensera genom att skapa distans och låta honom vara initativtagande så hag inte sänder ut desperata vibbar.

Hans ex var oerhört psykiskt instabil (vi pratar bipolär)och visade sig sådär lämplig som förälder, det är delvis det som spökar. Jag vet inte vad jag ska göra för att han ska kunna lita på att det kommer gå bra denna gång. Orsaken till min rädsla är att han inte vågsr satsa, skule det försvinna skulle allt vara bra, det har jag ingen tvekan om.

Han verkar slitas mellan känslorna för mig och rädsla för att det ska balla ur igen. Han kämpade för att få mig tillbaka trots alls. Väldigt komplicerad situation.

Kanske drag av borderline i och med att jag funderar på självmord när jag tänker på separation. Bipolär? Definitivt inte. Tjejen ifråga hade psykoser och var utåtagerande på ett sätt jag aldrig varit och aldrig kommer bli.