Jag gillar inte den jag blev i vuxen ålder

För att klargöra: 
Jag blev ett missfoster. 
Vad hände egentligen?
När jag ser bilder på mig som barn/tonåring/yngre, vill jag bara gråta. Hur kunde jag svika mini-jag på detta sätt? 
När jag var barn hade jag (flera) vänner, och jag både ville och kunna umgås.
Detta kan jag inte i vuxen ålder. Jag vill inte ens ha vänner. 
Jag är så otroligt bortgjord. 
Jag föddes med autism. Sedan gjorde jag det tusentals värre genom att käka gluten med flit, för att jag var "kränkt", för att jag blev utredd mot min vilja. Detta med att käka gluten med flit=nocebo effekten och epigenitik, det har aktiverat vissa gener som har gjort min autism mycket värre.
Jag har inte ens autism nivå 3, jag har autism nivå 100 000 :( 

Livet är oerhört tufft just nu. Senast idag så filmade en person mig på bussen :(