Som att hela världen väntar på att jag ska kollapsa

Många i min omgivning är måna om att jag inte ska gå in i väggen, detta på grund av att jag under kort tid har lyckats accelerera min karriär på något sätt och kommit in på stora företag och även trappat upp inom ledarskapet inom loppet av månader. 

Det faktum att många, oavsett sammanhang, både i kyrkan, jobbet eller andra aktiviteter, tar sig chansen att påminna mig om hur mycket jag gör i livet och även passar på att undra "sover du något?", "jag förstår inte hur du inte har gått in i väggen än", "kan du snälla ta hand om dig själv", det gör inte saken enklare. 

När jag först började med den här farten så var det en självklarhet för mig, jag ville kämpa för att komma in på företag X och även fick en löneökning efter ca 3 månader och det var såklart motiverande men tiden insåg jag att lönen kommer inte förändras på ett tag och inte heller arbetsuppgifterna så jag sökte mig vidare. Jag trivs med min takt, jag älskar mina uppdrag men det faktum att alla på nåt sätt väntar eller har räknat med att jag kommer kollapsa gör att jag ibland sitter och undrar om jag inte har gjort det redan eller om jag är på väg? 

Det har gjort att jag "unnar" mig själv mer än någonsin, inte så att det är skadligt med ekonomin, men jag kan tänka mig att gå på ställe och göra saker som jag inte gjorde förrut, trots att jag har lika mycket råd nu som då, kanske för att jag på något sätt är ängslig över att om jag inte tar hand om mig själv då kommer jag kollapsa på riktigt... Det kan handla om taxiresor när man har buxxkort,, massage, spa, korta weekendresor osv osv, inga märkeskläder direkt eller materiella saker.