Följa hjärtat eller hjärnan??!

Tryggheten du kände berodde på vanans makt, att du visste vad ni hade och även om det var dåligt så fanns det en stabilitet och förutsägbarhet.

Exakt vad har ditt ex gjort för att ändra på sig? Varför vill du göra om samma misstag två gånger?

Det här känns mest som din saknad efter barnen som du försöker lösa, och ju äldre de blir desto större chans att du får ha dem mer, för ju äldre de blir desto mer ska man ta hänsyn till deras önskemål om var de ska bo.

Men du funderar alltså på att lämna en person som verkar behandla dig riktigt väl, gå tillbaka till en där det egentligen inte funkar...? Jag förstår att oron och sorgen kring barnen är stark, men du måste tänka med hjärnan här! Kasta inte bort ditt liv och förstör framtiden för detta! Scenariot jag ser framför mig är att om du går tillbaka till ditt ex så kommer han sköta sig ett tag, kanske så långt som ett halvår, men sedan kommer de gamla hjulspåren igen, du kommer att hänga dig kvar alldeles för länge, sedan kommer du att lämna honom igen och gråta ännu mer över detta ogenomtänkta val, där du då måste börja om på egen hand igen, fast denna gång utan den person du har just nu. Älskar du henne öht eller var hon bara din språngbräda ur relationen...? Jag misstänker att hon förtjänar bättre.

Det bästa för dina barn är att du mår bra! Och det lär du inte göra med exet om ni ska spendera ett par år eller längre med att försöka reparera saker, för det skulle ta lång tid och långt från garanterat att lyckas, och då ska barnen växa upp i detta experiment också..? Inte sjysst mot dem att dra in dem i den karusellen, det kan jag säga direkt. Och nej, de behöver inte alls ha båda sina föräldrar under samma tak! Barn mår bättre av att föräldrarna skiljer sig än att de stannar i en dålig relation!