Jobbiga erfarenheter med mobbning och utmattning och ska nu söka arbete.

Hej,

Jag skriver här för att jag känner mig lite uppgiven, ledsen och självförtroendet sviktar. Jag är 27+ och har just tagit examen inom ett läraryrke. Jag har även arbetat inom det jag utbilda mig till under 2 års tid, så jag har erfarenhet också. Jag vet att jag är duktig inom området och min handledare på praktiken har skrivit mycket positivt om mig. 

Jag har haft några olika jobb efter gymnasietiden också, men nu till saken, under nästan hela min tid i grundskolan och en kort tid in på gymnasiet blev jag brutalt mobbad. I skolan, utanför skolan, på nätet. Kortfattat ledde allt detta till väldigt jobbig psykisk ohälsa med anorexi/ätstörningar, depression, ångest, social fobi bl.a. Jag fick ingen hjälp eller stöd genom detta utan tog mig igenom allt själv. När det börja närma sig arbetslivet övertränade jag konstant och överpresterade på mina jobb, jag jobbade över/kom in tidigare nästan hela tiden. Tillslut gick det inte att låtsas som ingenting och köra på längre och 2018 kraschade jag totalt och var sjukskriven ca 8 månader på heltid. Därefter hade jag fortfarande väldigt höga krav på mig själv och kunde fortfarande inte bearbeta mina upplevelser, mycket på grund av skam.

Studietiden på universitetet gick utöver pandemin, väldigt bra och jag har fått utmana mig själv mycket, men efter examensarbetet, som jag överarbeta och fick jobba för två personer kraschade jag igen, dock inte lika hårt, men jag var sjukskriven från våren inpå hösten förra året innan jag började genomföra mina sista praktikperioder. Men det första utmattningssyndromet har liksom påverkat mig nu under en lång tid och jag är allmänt tröttare. Under min andra sjukskrivningsperiod gick jag återigen till psykolog för att bearbeta det som tidigare hänt och jag fick även en kort ptsd-behandling. Jag har verkligen arbetat med mig själv så det är absolut inte att jag har suttit och gjort ingenting. Under min utbildning har jag verkligen kämpat med prestationsituationer och att presentera något muntligt inför andra.

Till var jag befinner mig (nu som arbetslös):
Bara tanken av en ?riktig? arbetsintervju (nu med utbildning också) får mig att må illa, och nu ska jag behöva förklara mig med luckor i mitt CV och svar på varför min utbildning drog ut på tiden också, en arbetsintervju klarar jag väl men det är just den här delen som är jobbig. Jag är allt annat än lat, och det var ju även därför jag blev utmattad för att jag har kört på så hårt. Jag känner att jag vill ha utrymme för att känna mig glad över min examen också men just nu känns det faktiskt ganska tungt. Jag hoppas att någon har orkat läsa texten, svårt att skriva en så lång historia kortfattat. Tack i så fall.

Hur tänker ni? Vad hade ni sagt och hur hade ni gjort om ni var i mina skor? Jag är rädd att jag inte ska bli kallad på intervju pga mina luckor, eller anställd på grund av mina tidigare perioder med sjukskrivning och utmattning.

Hej! 

Jag var precis som du blivit mobbad till och från hela livet. Jag har någonting som retar upp (en del) folk. Resten älskar mig.

1. Jag är energisk
2. Jag är duktig och har bra betyg
3. Jag ser ganska okej ut (får killar).
4. Säger exakt vad jag tycker och tänker utan spel vilket folk hatar. Aldrig någonting elakt om dem direkt, men kanske om ett ämne eller någonting folk gör.
5. Jag anmäler 
6. Jag käftar alltid emot "ledarna" I gruppen om de har dåliga personligheter. Jag vägrar lyda dem och startar hellre ett bråk i så fall. 
7. Bra självkännedom och låter mig inte trampas på.

Osv...

De tips jag kan ge dig är att: 
Lär dig härskartekniker 
Lev som om du har en fiende i närheten av dig varje dag 
Lita inte på någon på framförallt arbetet 
Prata bara om världsliga och tråkiga saker. Kanske nyheterna osv.
Fråga resterande om deras liv men berätta inget om ditt. Folk är rätt egoistiska, så det kan vara till din fördel.

Kom ihåg att allt du säger kan vändas emot dig

Hej

Jag har inte varit mobbad men har en hel del trauma från uppväxten som påverkat vem jag är och hur jag reagerar.
Jag har också varit utbränd.

Jag har fått lära mig att ta plats och se mig som viktig och värd att må bra.
Jag är inte bara till för andra och jag är inte min prestation.

Vid arbetssökande har jag faktiskt vänt på det.
Jag intervjuar dem. Kring arbetsmiljö, stöd etc
Om en chef ser det som en svaghet att bli utbränd är det fel arbetsgivare för mig.

Jag har tackat nej till arbeten för att jag inte tror att det skulle vara rätt för mig, även om de ville ha mig...

Ta hand om dig

Säg bara allt positivt om dig själv på arbetsintervjun, inget negativt såklart. 

Gällande utbrändhet har jag inga tips, mer än att sluta älta saker för länge. Se till att du kommer med en ny lösning till varje ältande du har. Att tänka tar energi, men tänk då inte på vad som gjort dig ledsen utan hur du kan lösa dina problem.

Kom ihåg att en annan människa bestämmer inte över dig (förutom chef gällande ett arbete) men i övrigt nej. Narcissistiska personer tror att dem är Gud men det är inte så. Du är precis lika värdefull och stark om du bara inser det.

Hej,
Jag förstår! Sånt påverkar verkligen och trauma leder många gånger till utbrändhet, vilket inte är så konstigt när man tänker efter. Hade jag med egen erfarenhet hållt i en intervju och en person hade sagt något om ohälsa hade jag förstått hur mycket saker kan påverka och hur dåligt man kan må, men jag är ju därför lite rädd för att möta någon som inte alls har någon erfarenhet av det, för då blir det ju också svårare att förstå. 

Skönt att du tänker så/har med dig de verktygen nu, jag försöker också. Jag har också tänkt på att vända på det, men hur tar dem det? Kan det inte bli att det blir för mycket fokus på det istället eller hur har det funkat för dig? Vill inte heller ha en chef som ser utmattning som en svaghet. 

Ta hand om dig du med!