Tror folk verkligen att Familjeliv är bra för relationsråd?

Verkligen ingen bra tumregel. Finns flera med fast användarnamn som ger hårresande dåliga råd. Man bör lyssna på det man tycker passar, inte efter vem som skriver det.

Var kvinnan och kollegan singlar? För om någon av dem inte var singel, så tror jag inte att det var narcissister som sökte sig till tråden, utan personer med en annan moralisk kompass än du.

Nåja. Man är inte narcissist för att man tycker att otrohet är förkastligt.

Tror inte man kan diagnostisera någon baserat på personens beteende på forum.

Nope, jag har INTE skrivit att de inte var narcissister. Jag skrev att man inte är narcissist för att man tycker att otrohet är förkastligt.

Det beror på att vi som har empatistörningar ofta letar efter drama. Vi mår genuint bra av drama och njuter av att se människor bli ilskna eller rentav ledsna. De som brukar betecknas som "drama queens" är oftast människor som jag eftersom vi får en genuin njutning av detta. Så därför letar vi med förstoringsglas efter drama även där det inte finns något drama.

Kom ihåg att empatistörningar är vanligare än vad man tror. Drygt 5%, vad jag har hört, har på ett sätt en nedsatt empatisk förmåga, och det var oftast vi som var mobbare i skolan och senare i livet blev "drama queens" (ärligt talat vet jag inte vad den manliga diton kallas, så därför skriver jag "drama queen" men detta inkluderar såklart också män). Och eftersom vi har en sådan njutning söker vi oftast efter drama, och där blir familjeliv en perfekt plats för drama.

Saken är den att vi som har empatistörningar förstår det inte själva. Innan jag fick min diagnos trodde jag att jag hade empati eftersom att jag förstod vad det var rent intellektuellt. Man kom också ihåg att vi som har empatistörningar har väldigt svårt att förstå oss själva och vi är experter på att rationalisera vårt beteende och vi anser aldrig att vi gör fel då vi oftast har en grandios självbild. Så det är väldigt svårt att få oss att förstå att vi har just empatistörningar.

Jag själv fick min diagnos via en fängelsedom. Och det är först nu efter några år som jag börjat prata om detta öppet eftersom jag inte velat tidigare.

Du menar om dessa fick empati? Sorry, det kommer aldrig att hända.