Mänsklig rättighet att få ha en telefon?

Det här blir ju en skitdum diskussion.

Om det rasar en debatt kring rätten att ha en telefon på grund av att en kvinna med funktionsnedsättning inte får ha en och ringa sina föräldrar för sin gode man så behöver man ju hålla diskussionen till den typen av fall. Inte hänvisa till den debatten men istället vilja diskutera folk som ringer 500 samtal om dagen.

Det ska mycket till för att man ska ta någons telefon ifrån den. Att ta någons telefon är ett grovt intrång i ens liv. Du fråntar personen möjligheten att ringa ambulans om något händer, att ringa sin familj för att hålla kontakten mm 

Ja det är extremt kränkande att ta ifrån en person dennes telefon så den inte kan ringa familj, ambulans mm.

Du ville prata om principen, inte specifika fall. Och ja, principen borde vara att man har rätt till telefon. Sedan kan det finnas undantag där det inte är lämpligt att en person har telefon men då måste det göras en ordentlig utredning med flera godkännande parter för att inte riskera sådana fall som har gett upphov till debatten.

Du startade tråden med hänvisning till debatten som blossat upp gällande UG-granskningen. Men folk då hänvisar till det fallet så förtydligar du att du vill diskutera principen. Men när folk inte håller med dig gällande principen så skriver du att det inte är principen som diskuteras, utan vad som bör gälla för gravt intellektuellt funktionsnedsatta. 

Och här är mina svar på alla frågor: 

1) Den debatt du hänvisar till som gäller UG-granskningen. Borde absolut inte vara lagligt att ta telefonen på det sätt som angetts. 

2) Principen. Ja, det borde principiellt vara en rättighet att få ha en telefon. 

3) Det finns alltid undantag. T.ex. intagna på fängelser borde inte få ha en telefon. De fall som du beskriver så bör man kanske också ta bort telefonen, men inte lättvindigt utan det måste finnas tydliga grunder för hur det görs för att inte riskera att enskilda personer tar sådana beslut.