Mänsklig rättighet att få ha en telefon?

Mänsklig rättighet är det väl inte per definition men jag är enig med TS, tveksamt om funktionshindrade ska ha mobiltelefon eller tillgång till den tekniken. Har de pengar med fri dispositionsrätt skulle de kunna bli lurade, de skulle kunna spela bort sitt sparkapital och sätta sig i skuld. Nu fungerar det ju tack och lov inte så, funktionshindrade har mestadels förvaltare eller gode män som ser till att de inte skaffar mobiler. Vi omyndigförklarar inte i Sverige men ser till att utse företrädare. Det fall som visades i UG var ju helt bedrövligt, stackars flicka och stackars föräldrar. Stor skada på grund av den handläggningen.

"Omyndigfötklarad". I Sverige omyndigförklaras man inte enligt beslut 1989. Alla medborgare över 18 år är alltså myndiga. Däremot kan de fråntas sin rättshandlingsförmåga. För närvarande saknar Överförmyndarenheterna gode män, i hög grad på grund av invandringen. Jag är god man för en huvudman och får ofta anmodan att ta mig an fler, men jag tackar nej eftersom uppdraget är mycket tidskrävande. 

"Omyndigförklarad"

I verkligheten är det inte så komplicerat, man får inte göra det krångligare än det är. Min huvudman som bor på ett gruppboende når jag via personal som alltid är på plats, och vill han nå mig ber han bara att de ringer mig. Han får gärna ringa varje dag; samtalen är korta men tycks pigga upp honom. I verkligheten funkar detta utmärkt. Nu kan jag tänka mig att det är lite knepigare med huvudmän som bor kvar i sin egen bostad; de måste ju ha möjlighet att larma vid kris. Det går kanske att blockera men hålla vissa linjer öppna. Detta vet säkert någon IT-nisse.

Nej, självklart inte. Är det så illa kan inte vederbörande ha en egen mobil. Larm måste ju personen ha förstås, men hur man ska hantera det vet jag inte. Detta är en knepig fråga, flickan i UG:s reportage var ju helt avskuren från omvärlden, det är heller inte rätt. Man måste nog bemöda sig om individuella lösningar, det finns ingen standard att luta sig emot här.