Mänsklig rättighet att få ha en telefon?

Mänsklig rättighet är det väl inte per definition men jag är enig med TS, tveksamt om funktionshindrade ska ha mobiltelefon eller tillgång till den tekniken. Har de pengar med fri dispositionsrätt skulle de kunna bli lurade, de skulle kunna spela bort sitt sparkapital och sätta sig i skuld. Nu fungerar det ju tack och lov inte så, funktionshindrade har mestadels förvaltare eller gode män som ser till att de inte skaffar mobiler. Vi omyndigförklarar inte i Sverige men ser till att utse företrädare. Det fall som visades i UG var ju helt bedrövligt, stackars flicka och stackars föräldrar. Stor skada på grund av den handläggningen.

"Omyndigfötklarad". I Sverige omyndigförklaras man inte enligt beslut 1989. Alla medborgare över 18 år är alltså myndiga. Däremot kan de fråntas sin rättshandlingsförmåga. För närvarande saknar Överförmyndarenheterna gode män, i hög grad på grund av invandringen. Jag är god man för en huvudman och får ofta anmodan att ta mig an fler, men jag tackar nej eftersom uppdraget är mycket tidskrävande. 

"Omyndigförklarad"

I verkligheten är det inte så komplicerat, man får inte göra det krångligare än det är. Min huvudman som bor på ett gruppboende når jag via personal som alltid är på plats, och vill han nå mig ber han bara att de ringer mig. Han får gärna ringa varje dag; samtalen är korta men tycks pigga upp honom. I verkligheten funkar detta utmärkt. Nu kan jag tänka mig att det är lite knepigare med huvudmän som bor kvar i sin egen bostad; de måste ju ha möjlighet att larma vid kris. Det går kanske att blockera men hålla vissa linjer öppna. Detta vet säkert någon IT-nisse.

Nej, självklart inte. Är det så illa kan inte vederbörande ha en egen mobil. Larm måste ju personen ha förstås, men hur man ska hantera det vet jag inte. Detta är en knepig fråga, flickan i UG:s reportage var ju helt avskuren från omvärlden, det är heller inte rätt. Man måste nog bemöda sig om individuella lösningar, det finns ingen standard att luta sig emot här.

Då vet du ju när beslutet togs att inte omyndigförklara, följaktligen var din kommentar svårbegriplig. Som förvaltare eller god man är det lämpligt att hålla sig uppdaterad. 

Sim god man är jag insatt i problemet. Självklart ska huvudmannen, oavsett om det handlar om funktionsstörning eller ej, ha självbestämmande. Det är en mänsklig rättighet att råda över sitt liv. MEN konflikt med rådande lagar kan uppstå om den funktionshindrade får agera helt fritt, det är faktiskt inte möjligt. Självklart stänger man av spisen i LSS-boenden om detta bedöms som nödvändigt. Min huvudman är mycket intresserad av vilken temperatur som högst kan uppnås på jorden, han skulle gärna vilja sätta på spisen och kolla vid vilket avstånd ett pappersark fattar eld.                                                                                                     Detta är en nära släkting till mig och under barndomen, på landet, slängde han järnskrot i elledningarna med den påföljd att en hel by blev strömlös. Det var svårt att hindra honom, han var alldeles för snabb. Det är ju fullkomligt självklart att människor med dylika handikapp blir fråntagna sin rättshandlingsförmåga, de skulle ju komma att riskera andra människors liv. Allmänfarlig vårdslöshet kan vi inte acceptera.                                                                                                                       Mobiltelefon skulle ju vara helt orimligt, 200 samtal till rymdforskare per dag vore ju drömmen, eller också skulle han trakassera någon annan. Självklart kan inte människor som befinner sig på en 3-årings nivå klara sig utan hjälp, vilket inte är liktydigt med att visa respekt och vara lyhörd för vederbörandes behov. Man får skilja lite på teori och praktik, de flesta boenden klarar detta. Helt inne på trådstartarens tankar. 

Jag inträder nu i trådstartarens ställe och undrar därför om du har koll på den nämnda målgruppen, det tror jag nämligen inte. Vi talar om de svåraste fallen, såsom min huvudman och tillika släkting, där kommunikation är omöjlig. Att spisar skulle vara tillgängliga innebär ett dödshot mot övriga boende; promenader på egen hand där lokalsinne helt saknas skulle resultera i stort uppslagna rubriker i tidningarna. Den försvunne skulle sedan med största sannolikhet hittas avliden.                                                                                                        Autonomi, rätten till självbestämmande, att bestämma över sitt liv och sina handlingar, har alla men den rätten får inte kränka andras rätt till självbestämmande och heller inte strida mot några lagar. Det kränker andras rätt till liv att brinna inne. På min huvudmans boende sitter två brukare i rullstol, hur skulle de kunna undfly en eldsvåda? Timer, jag poängterar, är bra för glömska pensionärer, men utvecklingsstörda med experimentlystnad gagnas inte av dessa tidsmätare.                                                                                                           Ni är det så vist ordnat, och så stor är vår självbevarelsedrift jämte det ansvar vi känner för våra medmänniskor, att personal på boenden tar de mått och steg som behövs i givna situationer. Beundransvärd är personalen, de sliter för att ge brukarna en så dräglig tillvaro som möjligt. Jag berömmer dem ofta och har alltid lite godsaker med till fredagsfikat.

Man kan roa sig med att läsa ett Regeringsförlag, av 2024,  där det anförs att begränsad mobil- och internetanvändarna bör införas på särskilda ungdomshem för att öka säkerheten och tryggheten (avvikningar, fritagningar och narkotika).                                                                                                                     Dagens Medicin hade 2006 ett avsnitt om psykiatrisk tvångsvård där det förelåg rätt att besluta om inskränkning av elektronisk kommunikation. 13 år efter lagändringen kan beslut tas om inskränkning med hänsyn till rehabiliteringen för patienten och för att undvika att någon annan skadas. Där fanns även ett avsnitt om maniska beteenden som kan inskränka rätten att ha denna typ av kommunikativ utrustning.                                                                                                           Det finns alltså ingen övergripande bestämmelse om total autonomi när det gäller mobiltelefoner. Alla ska inte ha det, och så fungerar det inte i praktiken heller. Det enklaste sättet att förklara detta är att en individs autonomi kan aldrig få skada någon annans rätt till självbestämmande, kropp eller hälsa.