Bortprioriteras och mätt på det!!

Nej, han har inte "barn" längre, de är ju vuxna allihop verkar det som! Småbarn tar mycket tid, ja, men inte när de är så gamla.

Säg åt honom att om han ska sova över så vill du att ni ska ha en lugn morgon dagen efter, inte att han ska stressa iväg, för annars är det bättre att han åker hem redan kvällen innan. Jag undrar också varför han måste hem! Du kan ju fråga (gör dig lite dum) om de inte klarar sig ensamma några timmar.

Mitt generella råd är annars att backa. Ge det lite tid, en månad kanske. Tjata inte om att ses, låt honom visa om han är intresserad. Om en månad vet du om det är dags att bryta eller inte. Min gissning är att det blir att bryta för den där karln har issues oavsett.

Curlande av vem?
Det låter ju inte överlag som ett upplägg som gjort för att bli något seriöst, men det är klart att jag kan motbevisas i det. 

Det är han som tar initiativ till att ses. han blir sur om jag säger ?vi kan väl se om det passar? tex För jag blir bara stressad när jag vet hur det blir, att han ska stressa mig! Tycker inte det är en kärleksfull och mysig interaktion överhuvdtaget. känns som jag är en energidepå för honom typ och när han fått lite vuxen närhet och prata av sig så är det full fart hem till ungarna och sitt familjeliv. han hör ständigt av sig så det är det inga fel på heller men det känns bara lite konstigt alltihopa 

och hur menar du då? Att det inte är ett upplägg för att kunna bli något seriöst? 

Det troligaste är tyvärr att du mest är en del av hans ångesthantering, ett tidsfördriv i sängen för att inte bli helt utan närhet då frun har stuckit efter så många år.

Fler barn vill han säkert inte ha, så har du tänkt dig barn tycker jag bara du ska leta vidare för att inte förlora tid.

Vill du inte ha barn så kanske ni kan ha en framtid, men det bygger ju på att du inte kommer på kant med hans barn helt. De behöver inte älska dig men i alla fall tolerera dig, för att inte alla storhelger framåt i livet ska bestå av dålig stämning.

Och sen har vi detta med stor åldersskillnad. 20 år är mycket. Vid 50 har redan hälften av alla män potenssvikt ibland, och när du är 40+ och toppar din sexdrift så är han gubbe totalt. 

Jag hade inte velat ha så stor skillnad för jag tror knappast jag hade kunnat förbli trogen då när det springer runt jättefina jämnåriga män, medan ens egen har gula tänder och rapar Omeprazol, gnäller över sina knän och vill åka hem från festen kl 21.30 annars somnar han.

Verkar inte alls roligt det där...

Han har levt med nån hela sitt vuxna liv, bara några månader efter det inleder han nåt med dig som är närmre hans barn i ålder. Strax därpå tar ni en ?paus? för att sedan starta upp igen en tid efter det. Du är redan missnöjd och ni verkar bara ses en natt någon gång då och då.

Känns det seriöst? Eller som ett rebound?

Ja det är ju ett Renlund. Vi skulle ju träffas för en sexuell relation från början men det blev något helt annat, inget någon av oss var beredd på eller ville när vi började träffas. 

Rebound Ska det stå inte Renlund Haha

Haha, ja det är väl så många ungdomar ser på oss som är äldre.

Jag är 60 (kvinna) och min man är 50, ingen av oss har problem med det.

Och gissa vad, inga gula tänder, ingen Omeprazol (kul att du nämner det, man kan ju undra varför...), inga onda knän och festar vi så festar vi natten lång.

Sånt kommer du förstå när du mognat lite. Så ha tålamod!

Nödvändigt att trycka ner andra användare eller..? Tydligen behöver även du lite mognad.

Barnen är vuxna om de är över 18 år och såvida han inte curlar dem och behandlar dem som småbarn så låter det som en bortförklaring det här med barnen. 

Den äldsta är över 18, de andra två mellan 18-15 år. Har du något råd att ge mig? Hur jag ska ta upp detta med honom och vad jag ska säga utan att han blir arg? Han tar allt som har med hans barn att göra som kritik och får taggarna utåt direkt 

Det finns inget att ta upp. Han kommer inte att lyssna.

Nej du har nog rätt. Känns ju ganska meningslöst 

Vad trist det låter! Ni borde ju vara nykära 😞

Det är enkelt. Han tycker säkert att det är super härligt att träffa dig, men det är för tidigt. För alla. 
Han har gått ur en lång relation, det inkluderar hela deras familj. Han är säkert orolig för hur kidsen tar det. Och det gör att han inte kan fokusera på dig. 
Du står här redo att köra men han har nu en enorm ryggsäck att bära på. 

Jag skulle säga att det kanske inte är er tid ännu? 
I din situation skulle jag antingen ta det som det kommer, men då måste man också vara okej med det. Ses nån gång då och då utan förväntningar. 
Eller avsluta. Om du tycker det är jobbigt att inte vara någons prio så är det inte rätt för er. 

Han kommer inte kunna fokusera på dig så som läget ser ut just nu. Så du måste vara ärlig mot dig själv, vad är du ok med? Det behöver inte betyda att man avslutar det med ilska och dramatik, eller att ni inte tycker om varandra. 
Det betyder bara att tiden är fel. Han behöver landa i sitt.