Jag mår så dåligt, orkar någon ge mig lite input så att jag kan gå vidare?

Jag varnar för att detta kan bli långt men jag måste verkligen ventilera!

I alla fall, för två år sedan träffade jag en helt fantastisk man på en dejtingapp. Vi var båda ute efter att träffa någon seriöst, jag hade varit singel i två år, han bara i några månader men hans förhållande hade varit dött sedan många år då de i stort sett bara levde under samma tak utan någon vidare intimitet eller närhet. Han berättade att hans ex varit otrogen i flera månader, bakom hans rygg, med en annan kvinna och när han fick reda på detta valde han att avsluta relationen. Barnen vet inget, de tror bara att mamman tappat känslor för honom.

Vi klickade direkt, han var så fin och sa att han var kär i mig och frågade "chans" efter några veckor.

I början av vår relation hade han sina barn i stort sett på heltid med undantag för varannan helg då mamman hade dem. Det var intensivt för honom med tre barn och hus och vi träffades när vi hade tid. Jag bor ensam med mina två barn men de är äldre. I alla fall, vi hade det bra, vi var väldigt kärleksfulla mot varandra, mycket pussar och kramar och vi hade det riktigt mysigt ihop, både med och utan barn.

Efterhand blev det att han och exet hade barnen varannan vecka och vi började ses lite mer, dock bara en övernattning på helgen och vi sågs en kväll i veckan där det ibland även blev en övernattning. Han berättade att han var ?nöjd? med den frekvensen vi hade då han hade ett stort behov av egentid. Jag tänkte att, ja, så kan det väl vara så jag var med på det. Vi pratade en del om våra ex och jag sa att han borde ha bearbetat sin separation innan han gav sig in i ett nytt förhållande. Han menade att där inte fanns något att bearbeta då känslorna var döda långt innan.

Jag har reagerat på hans sätt att kommunicera. Vi pratade inte i telefon jätteofta, han tyckte att han alltid tog över konversationerna så det blev telefonsamtal då och då. Vi hade dock kontinuerlig kontakt med sms/chatt.

När det gäller hans sätt att visa känslor var det helt klart avvikande. Han sa aldrig att han älskade mig, han sa att hans föräldrar inte sagt det till honom och att han visade kärlek på annat sätt. Dock var han väldigt noga med att pussa och krama mig samt säga och skriva väldigt fina saker om mig så jag trodde ju att han var seriös. Jag sa ofta att jag älskade honom och han svarade oftast med att ge mig en puss eller hård kram. Jag måste tillägga att han aldrig sagt att han älskat sina barn heller, vilket är märkligt.

När tiden gick och det inte hände så mycket mer började jag pressa lite om framtiden, hur den skulle bli och att när barnen flyttat hemifrån är jag inte nöjd med att bara ses två dagar i veckan. Han sa att han förstod.

För tre-fyra veckor sedan diskuterade vi igen och jag grät och helt plötsligt började han gråta och öppnade sig helt. Det visade sig att han inte bearbetat separationen och han berättade även att han inte gråtit på 12 år (då hans mamma dog). Han sa att han hade mycket att fundera på men sen blev det som vanligt igen, vi träffades som vanligt och hade det mysigt.

I alla fall, i söndags, när jag varit hos honom sa vi hej då som vanligt med pussar och kramar men jag började fundera på vad han egentligen ville. Jag skrev ett mejl att vi måste prata om framtiden, om han älskar mig tillräckligt för att satsa och att jag inte kan vara ihop om han inte vill mer med mig. Då hade vi ett samtal på kvällen och där gråt vi båda. Han sa att han inte vet vad han känner eller vill, jag sa att han måste prata med någon. Det blev att vi gjorde slut men har haft kontakt via mejl. Han har insett att hans känslor är helt knas, att han upplever känslor på ett annat sätt än de flesta. Han skrev även så fint om mig men att han kände för mig som en mycket nära vän! Det typ dödade mig, har han gått i två år med mig utan att berätta detta? Han påstår att det var när locket öppnade sig, i samband med att han grät där han upptäckte detta. Han upptäckte också att han måste prata med någon och att han troligtvis inte kan känna djupare känslor för någon då alla hans relationer slutat på samma sätt och att han inte har förmågan att engagera sig mer!

Jag tror kanske han har autism eller autismdrag. För mig är det helt galet att vara tillsammans med någon i två år som man bara har vänskapskänslor för. Det finns så många frågor jag vill ha svar på och han svarar så gott han kan, väldigt mekaniskt så jag inser att det här med att beskriva känslor inte är hans grej.

Snälla, hjälp mig! Hur tusan ska jag gå vidare? I söndags låg vi och höll om varandra på morgonen, var lika kärvänliga mot varandra som vanligt och pusades och kramades när jag körde hem! Jag är helt knäckt, har tappat flera kilon och vet inte riktigt vad jag ska göra!