Förutsätter han att jag ska ha koll?

Jag antar att det är precis det som TS vill, att hennes sambos barn ska ta avstånd och försvinna så fort som möjligt så att hon slipper ha sin mans barn med i ekvationen. Annars hade hade hon köpt åtminstone en liten present till barnet som fyller år, och gjort någonting för att fira jul. Bare minimum, men åtminstone fira Jul på något sätt. Nu skiter hon i allt och jag förstår att det beror på att hon vill jaga bort hans barn.

Förutsätter han att jag ska ha koll?

Jag har varit tillsammans med min sambo i 6 år och vi bor ihop sedan 2 år tillbaka. 

Han har två barn på 14 och 17 år. Jag är barnfri och vi har haft tydliga samtal om att jag inte kommer vara barnens bonusmamma utan en extravuxen men ansvaret för barnen kommer aldrig att ligga på mig. Givetvis ställer jag upp om frågan om hjälp odyl kommer

Detta fungerar bra för mig MEN han gör aldrig något med barnen utan de sitter mest på sina rum och han umgås inte med dem. 

Nu när det äldre barnet fyllde 17 så fick han ingen present. Vi hade inte heller någon fika eller dyl. 

Samma gäller för julen. Det finns inget planerat och jag tänker inte styra upp detta då julen inte är viktig för mig. Det blir intressant att se hur den kommer bli.

Min fråga är ifall er partner planerar eller om det vanligtvis faller på kvinnan? Det känns som att många män skaffar barn med attityden att den andre får styra upp och planera. Finns fler barnfria här inne med tonårsbonusar?

Det är ju ständigt en diskussion på familjeliv om att man inte ska döma andra, men rent krasst kan det ju finnas rimliga anledningar att kritisera andra människor val och resonemang.

För genom att vara vuxen och bete sig på ett visst sätt, så blir det konsekvenser som faktiskt känns hos andra.

Såvida man inte av religiösa skäl inte alls firar något gör man ju ett tämligen tydligt ställningstagande när någon i hushållet faktiskt inte får uppvaktning, eller jul.

.. MEN. Väljer man att bli ihop med en pappa så väljer man därmed också barnen för de ingår. Med det sagt anser inte jag heller att TS ska gå in som en extra mor till barnen, MEN det borde ligga i hennes mänskliga intresse att barnen har det bra och att familjen mår bra. 

Hon ska inte styra upp födelsedagar men hon ska kräva att han är en god far åt sina barn om de ska kunna bo ihop.

Jag förstår din inställning på ett rent intellektuellt plan men samtidigt låter det så jävla satans kallt att totalt sakna några som helst känslor för sin egen partners barn, en partner som man antagligen älskar väldigt mycket och bor man då dessutom stora delar av tiden tillsammans med sin älskades barn bör man väl således automatiskt få vissa känslor för dem. Säger inte att man behöver älska dem som sina egna barn, men åtminstone inte vara totalt likgiltig. De är ju trots allt din älskade mans avkomma, de har hans blod inuti och dessutom brukar man väl generellt inte var likgiltig till någon som bor under samma tak?