Det är det yngsta barnet. Det äldre syskonet fick mycket mer uppmärksamhet. Jag var en engagerad pappa där..
Syskonet som är några år yngre var inte lika efterlängtad och även om det är världens goaste unge är jag mycket tystare. Kortare i tonen ibland. Inte otrevlig men inte lika engagerad. Får så sjukt dåligt samvete..
Det är ganska få föräldrar som vill detta, trots allt. De flesta vill se sina barn utvecklas till egna individer. Och vad har detta med frågeställningen att göra?
Återkom när du fått barn själv, eller ?ungar? som du kallar dem.
Jag känner igen mig i din sits men jag tror att det är för att man har mindre ork och tid med två än en. Tror att många känner så. Testa och gör nåt bara du och ungen
Så får man känna ibland!
Men du vet lika väl som vi andra att ditt barn förtjänar ditt engagemang och du kommer att ge det när du har mer ork. Därför att ditt barn inte har valt att vara här på jorden och det är ditt ansvar att se till att hen blir en hyfsat normal människa.
Ha en fin helg!
Jag älskar nog mina ungar lika mycket med den ena är mycket lättare att umgås med och vi har samma värderingar.
Jag har två väldigt olika barn och den ena är väldigt mycket lättare för mig att ha kul med, han får mig att skratta och är lättsam, gillar att hänga med mig och mina vänner. Mitt andra barn är inte alls lika lätt att umgås med och om jag ska vara ärlig inte lika kul heller. Men jag älskar honom lika mycket, faktiskt kanske en gnutta mer.
Man rår inte för sina känslor och ska inte skämmas för hur man känner, inget blir bättre av det. Det man kan göra är att vara medveten om sina brister och försöka göra det bästa man kan. Dåligt samvete kan bli som ett gift, försök istället hitta kraften av att du vill vara en bra pappa till båda. Det är ett bättre fokus som gynnar dina barn mer