Hur bör man fördela hushållssysslorna när sambon är hemma sjukskriven?

Jag tänker att man hjälper och stöttar den som har behov. Är det någon gång man inte bör bry sig om jämn fördelning så är det väl när ens partner inte mår bra - oavsett orsak tänker jag spontant. Men kommunicera med varandra, ha empati och förståelse för varandra så löser sig oftast det mesta. Ett tips kan dock vara att om ni ändå känner att sysslor måste delas upp så kanske inte lägga de av mest vikt på den deprimerade - kan skapa mer ångest och stress för båda om saker sedan inte blir gjort i tid på grund av måendet. Utan kanske mer saker som dammsugning, damma, vattna blommor etc - alltså saker som inte blir stress och panik om det skjuts ett par dagar. Detta är dock förutsatt att den sjuka ens mäktar med detta - depressioner kommer ju i olika grader och kan vara skiftande så gäller att vara inställd på det med. Fokus bör ligga på att partnern blir bra igen tänker jag. 

Önskar all lycka!

Det beror på vad man orkar när man är sjukskriven. 
Innan semestern var jag sjukskriven för utmattning,  jag orkade knappt gå på toa eller duscha. 
Jag känner att det är på väg att bli samma igen.
Så det blir tyvärr så att min make gör lite mer.

Den som inte är sjukskriven ska givetvis stå för största delen av hushållsarbetet.
Den som är sjukskriven kan göra det den orkar. 

Jag är för tillfället sjukskriven på heltid ett par månader. Jag gör det jag orkar, och vissa dagar är det absolut ingenting. Jag är sjuk dygnet runt, min man är frisk när han kommer hem från jobbet så då får han ta hand om hemmet. 

Fast ska den andra göra 100% av allt så är det nog snart två sjukskrivna.
Vad gör man då?

Beror väl lite på om man har småbarn eller inte, är det bara två vuxna och nån tonåring så är det ju inte så svårt eller jobbigt att dra runt ett hem plus heltidsjobb.

Jag hade inte orkat det och då har jag inga barn kvar i boet alls längre.

När min man akutopererades och var utslagen flera veckor, drog jag runt hem och barn själv. Nog fan överlevde jag det! Vad var alternativet? Att jag skulle släpa hem min man från sjukhuset så att han kunde dammsuga? Eller att jag skulle släpa upp honom från sängen så att han kunde gå med barn till skolan, när han inte kunde stå mer än korta stunder?

Det är du det.
Jag talar om mig själv och vi är inte samma person med samma ork eller möjligheter.

Men va? Om du levt ensam då, hur hade du klarat det?

Ja måste man så måste man, hur gör alla ensamstående med barn? Där är man ju 100 % ensam både som sjuk och frisk.

Då anpassar jag mig efter det.

Jag bor själv, vill inte bo ihop så jag och partnern är särbo.  Jag stökar inte till, jag drar inte fram en massa, lagar mat kanske två gånger i veckan och disken tar jag när jag orkar.

Jag säger bara hur det skulle vara för mig, det är ju jättebra om andra orkar. Jag gör det inte.

Då hade du fått söka hemtjänst. Att kräva att en sjuk partner tar hand om dig är ju inte görbart.

Tack, men det behövs inte.
Och jag har inte krävt att någon ska ta hand om mig.

Du får nog läsa om det jag skrev.

Här i forumet talar alla med utgång från sig själv, så gör även jag. Även om du inte kan acceptera det.

Det blir ju svårt att ha en allmän diskussion med någon anger sin egen situation som allmängiltig sanning?

Va, det har jag inte gjort.
Jag pratar om mig och inget annat.

Jaja, lika bra att lämna diskussionen då mina åsikter bara retar gallfeber på er.