Viktnedgång- någon som vill vara med?
Någon måste säga det och det är för att hjälpa, inte döma. Den stora resan ligger i beteende och din mentala inställning till kost och vikt.
Det är lätt att söka glädje i detta minutiösa räknande vad du stoppar i dig vilket är anledningen till att 9/10 också går upp sin vikt över tid igen sen (om inte ännu mer). Allt måste börja med självinsikten och lite mer jävlarenamma för att utrycka det krasst, det är ett beteende du ska ändra - inte 10kg på en våg.
Att du inte kan låta bli 2msk tacofärs är värre än om du skulle äta 1800kcal per dag eller om du en lördag klipper 2500kcal. Att gå och lägga sig efter o ätit vispad grädde är om möjligt ännu värre, spelar ingen roll om det är inom dina kcal - det är ett beteende du inte brutit från ditt "gamla liv" som om du inte bryter - kommer ta upp dig 10kg samma dag du känner dig "färdig".
Ditt mål ska inte vara "ett", det ska vara många delmål. Slutmålet bör du sätta ännu högre och snarare dra ner på takten. Satsa på -15kg på 2 års tid istället för 10kg till midsommar. Då kan du ha månader där du jobbar med ditt beteende istället för om det är X kilo ner. En månad med oförändrad vikt men utan vispad grädde eller matskedar av annan "drog" (ja mat är din drog) är 100ggr hållbarare liv på sikt för dig än att nå en exakt vikt men med oförändrat beteende.
"Några morotsstavar" ska va en sjuhelsikes massa morot, decilitermåttad vitkål ska va nävar osv, först då kommer din långsiktigt hållbara förändring. Sekunden du känner att du "unnar dig" är bara resultatet av felaktigt beteende dygnet före den sekunden