Man tar hjälp av dom människor som finns tillgängliga och gör det bästa av det för att du inte har något annat val.
Dottern kan bo några dagar , sen kan hon komma och se till katten. Låt dina släktingar avlösa varandra några dagar . Sen kan din dotter bo där igen några dagar. Så har kanske två veckor gått? Be om hjälp av dotterns andra förälder, kanske det finns nån farmor, kusiner etc som också kan hjälpa till.
Släktingarna bor som sagt väldigt långt härifrån och skulle potentiellt innebära fara för honom. Jag känner dem och vet hur det skulle se ut. De är inte ett alternativ och kan räknas bort.
Jag bor långt från min hemstad och har ingen här som kan hjälpa till. Att låta en främling vara här känns precis lika illa som att katten skulle vara där.
Sextonåringen löper redan stor risk att bli hemmasittare, att hon skulle klara att ta hand om hem och djur ensam och samtidigt sköta skolan kommer inte gå.
Hade de alternativen fungerat hade det ju inte varit ett problem till att börja med...