Kriterier för att bli inlåst inom psykiatrin?

*ler* Blir det ett "hoppsan" om du har fel sen? Förstår att det är omöjligt och jag tänker inte skriva allt här!

Men jag tror att jag förstår grunderna något.... Om man ser Elvis, och pratar med gröna män från mars så är man galen i lagens mening. Annars inte.

Njae - man behöver inte vara fullt ut psykotisk för att få ett lpt; även exvis djup depression med suicidrisk (även utan psykos alltså) och svår ätstörning räknas som svåra psykiska störningar i enlighet med lpt kriterium nr 1. Mitt sammantagna intryck av det du skrivit är dock att du inte faller i någon av dessa kategorier. Däremot ger du ärligt talat lite psykopatvibbar, men psykopati faller inte under lpt, såvida det inte åtföljs av psykoser.

Kan man få lpt om man försöker begå självmord utan att vara djup deprimerad? 

Eftersom det generellt antas att man är djupt deprimerad om man vill ta livet av sig och/eller att man lider av en gravt förvriden verklighetsuppfattning om man vill ta livet av sig även om man säger sig inte vara deprimerad, så ja, det kan man. Saken är ju den att om du verkligen vill ta livet av dig så skulle du troligtvis få ett gamska högt värde på t.ex. MADRS, även om du inte själv anser att du är deprimerad.

Njae - man behöver inte vara fullt ut psykotisk för att få ett lpt; även exvis djup depression med suicidrisk (även utan psykos alltså) och svår ätstörning räknas som svåra psykiska störningar i enlighet med lpt kriterium nr 1. Mitt sammantagna intryck av det du skrivit är dock att du inte faller i någon av dessa kategorier. Däremot ger du ärligt talat lite psykopatvibbar, men psykopati faller inte under lpt, såvida det inte åtföljs av psykoser.

Grejen är den, depression är en diagnos, som ett antal kriterier måste vara uppfyllda. Jag uppfyller inte kriterierna för en depression, speciellt inte en djup depression. 

Men jag vill fortfarande ta mitt liv. Och det baseras inte på en depression, eller en störd verklighetsuppfattning. Det beror på att mitt liv rent objektivt, är dåligt*, och det har varit dåligt i över tjugo års tid.

*=visst, det beror på vad man jämför det med, jämfört med hemlösa så har jag ju det bra, men man kan fortfarande ha det dåligt utan at vara hemlös. 

Tack för utförligt svar!

Tänker inte ta livet av mig. Är välbyggd med ett bmi på 25. Ganska ordna liv i övrigt, bra utbildning och bra jobb.

Så här beskrivs den psykiska statusen av den psykolog som pratade med mig:
"Orienterad till samtliga kvaliteter. Ger god formell och bristande emotionell kontakt. Ej adekvata affekter. Vissa drag av självförhärligande. Inget psykotiskt. Neutral grundstämning. Inget suicidalt framkommer."

Finns lite mer bakgrund...

Det finns ingen remitterande läkare. Jag har gått "anonymt" hos en psykoterapeut inom socialtjänsten sedan ungefär ett år tillbaka. Hon hittade mig när jag höll på med dumheter och tog kontakt med mig. Hon har senaste tiden uttryckt en allt starkare vilja att jag ska utredas. För bland annat antisocial, men även lite annat.

Pratade med kliniken som hon föreslog för ca en månad sedan. Fick svara på en massa frågor i telefon. Blev sedan uppringd av en överläkaren där och erbjuden plats. Men hon skulle samtidigt anmäla mig. Eftersom jag var anonym så tackade jag nej till erbjudandet. Jag skickade beskedet i ett mejl där jag sa att de var korkade att fråga så mycket frågor på telefon att det inte går att träffas. Sen la jag till att jag tyckte att hon var en uppblåst översittare som förmodligen har en stol högre än besökarens. Mejlade svaret till henne och avdelningen.

Psykoterapeuten inom socialtjänsten blev inte glad, hon började uttrycka att hon var på vippen att anmäla mig hon med. Hon kände att jag behöver träffa någon mer. Och i grunden tycker jag att det är skoj, det har blivit en trigger. Så jag ringde dit igen, som en helt ny patient, fick prata med en psykolog. Nu var jag betydligt mer nertonad och vägrade svara på alla idiotiska frågor i telefon. Hon skrev en egenremiss som överläkaren godkände. Läkaren verkar minnas vem jag är även om hon antagligen inte får lägga 1+1? Därav den lite kryptiska formuleringen i remissbedömningen.

Du tror fortfarande att det inte är något jag behöver oroa mig för?

Kan ju tillägga att om det skrivs ett sådant vårdintyg och polisen kommer så vet jag inte i vilket syfte polisen kommer förrän de berättar det. Jag är nämligen misstänkt för lite annat också. Det vet de om på psyket.

Grejen är den, depression är en diagnos, som ett antal kriterier måste vara uppfyllda. Jag uppfyller inte kriterierna för en depression, speciellt inte en djup depression.