Har jag blivit min egen värsta fiende bland vänner? – Om att kämpa med olika sidor av mig själv
Hej alla,
Jag känner att jag behöver dela något jag länge har burit inom mig, då jag saknar någon att prata med om det här. Jag har märkt att jag verkar trivas bättre och bli mer omtyckt i min "jobbroll" än i den person jag är bland mina vänner. När jag är på jobbet går jag in i en karaktär ? jag är lyhörd, skärpt och ger ett bra intryck. Som säljare får jag ofta uppskattning från både kollegor och chefer, och jag trivs verkligen i den rollen. Men när jag är med en viss kompisgrupp, särskilt under sociala tillställningar, händer något helt annat. Jag blir en slags "clown" och tappar förmågan att ta saker på allvar. Jag hamnar i ett beteende där jag inte riktigt känner igen mig själv, och efteråt känner jag mest ångest och skam.
Det konstiga är att det är just den kompisgruppen jag verkligen tycker om och vill bli omtyckt av. Där finns en vän som betyder väldigt mycket för mig, och som jag känner en stor trygghet med ? någon jag verkligen vill ha i mitt liv. Men jag får känslan att mitt beteende snarare gör att jag stöter bort dem, speciellt den vännen som jag värdesätter så högt.
Å andra sidan, kanske inte så konstigt? vem skulle vilja umgås med någon som beter sig som jag gör? Under året har jag känt mig mer ensam än någonsin, och jag har börjat rannsaka mig själv och varför jag har hamnat i den här situationen. Jag inser att jag skulle vilja visa samma sida av mig själv som på jobbet ? den mer lugna och pålitliga sidan. Men varje gång vi ses känns det som att jag hamnar i samma gamla roll, som en slags "idiotisk" version av mig själv.
Det känns som att jag är fast i en loop och inte kan bryta mönstret. Jag har tänkt många gånger på vad som kunde ha varit om jag hade fått en ny chans att visa en bättre sida av mig själv från början. Jag önskar att de fick se den sida av mig som syns på jobbet ? då hade kanske allt varit annorlunda.
Jag skriver här eftersom jag verkligen behöver få ur mig allt detta. Just nu känns det som att jag har blivit min egen värsta fiende. Är det någon annan som har upplevt liknande känslor eller gått igenom något liknande? Hur hittar man balansen mellan olika sidor av sig själv, och hur kan man visa sin bästa sida för de man bryr sig om?