Vem äger kläderna?

Rimligen äger den som köpt kläderna dessa. Så vida det inte går att bevisa att det var en gåva.Och för de flesta är nog kläder mer något som anses som grundläggande basbehov, likt blöjor och mat.
De flesta tänker väl så att saker går i arv. Nu är det din bror som har dessa, men rimligen ger han dom till dig om du får barn sedan.

I mina ögon självklart att det är föräldrarnas. 

Att du velat spara en som minne är väl dock förståeligt, har du pratat med din bror?

Fråga om du tycker det är dina kläder som du velat spara, varför fanns de kvar i ditt föräldrahem?

Rent lagligt vet jag inte, men jag tycker väl att bebissaker tillhör föräldrarna, och att det naturligaste är att de sakerna sen går vidare till det eller de av barnen som först själva får barn. Att "tjuvhålla" på saker för att ett annat barn eventuellt själv får barn ngn gång i framtiden känns inte öht naturligt för mig. Får två syskon barn relativt samtidigt delar man på sakerna, annars får den första sakerna, och om ett annat barn senare också får barn tar den i sin tur över från den första som fick barn. Bebisgrejer (kläder och leksaker) slits ju liksom inte speciellt mycket, så de kan lätt hålla till flera. Däremot saker som köpts till barnen när de blir lite äldre och är gamla nog till att minnas kläder och leksaker senare i livet så tycker jag att de tillhör barnet, inte föräldrarna, (i den mån de inte har slitits ut) eftersom de då har ett affektionsvärde för barnet i fråga. Och att säga att man som barn inte skulle få behålla saker som köptes till en som tonåring är ju direkt absurt.

Intressant fråga. Här är ett exempel på ägande i relation till bodelning mellan makar, men det står att barns saker för personligt bruk, tillhör barnet. 

Saker som barnet har köpt för egna pengar, fått i present eller använder enbart för personligt bruk anses ägas av barnet. Detta innebär exempelvis att barnets kläder och leksaker inte ska ingå i bodelningen.
https://lawline.se/answers/ska-barnens-egendom-inga-i-bodelningen#

Om du hade förvägrats ta med dina kläder som passade när du flyttade hemifrån hade jag reagerat men bebiskläder nej. Jag hittade några som nog varit dockkläder efter min egen användning i samband med att jag rensade ut leksaker men i övrigt var alla bebis och barnkläder bortskänkta till bättre behövande vad jag vet. Jag har kvar ett plagg av de jag hittade men det är inte för att använda till framtida barn och resten gavs eller slängdes bort av mig.

Leksaker känns mer rimligt att barnet får rensa ut själv när de är lite äldre. Det föräldrarna tror är viktigt i leksaksväg behöver inte vara det.

Kan du inte fråga din bror om du kan få de två klädesplagget? Du skulle ju kunna köpa några andra begagnade plagg som ersättning.

Jag tycker att dina föräldrar borde ge dig plaggen eftersom du vill ha dem. Begagnade bebiskläder är inte speciellt dyrt.

Om det var så att bebisen ägde sina kläder så skulle aldrig ett yngre syskon kunna ha dem när den större vuxit ur dem vilket nog är ganska vanligt. Herrejisses vilket liv det skulle bli hos en familj med t.e.x tre flickor som alla haft kläderna när de blivit vuxna om vems de är! 

Mina föräldrar gav bort de flesta av mina urväxta bebiskläder medan jag fortfarande var barn. Och mina kompisar skänker, köper, säljer, lånar, lånar ut för fullt. Bebissaker är till för att användas, inte ligga och samma damm tills de blivit omoderna.

Några enstaka saker med extra stort affektionsvärde brukar väl de flesta spara, men resten får användas tills de slits ut.

Barnkläder får ju anses som förbrukningsvara och tillhör därför föräldrarna som köpt dem. De flesta sparar ju inte heller hela barnets garderob från 0-18 utan vissa plagg. Och de flesta låter även syskon och andra ärva kläder i den mån det går. 

Det är ju skillnad med sånt som var specifikt till ett av barnen, som blir barnets egen ägodel. Men kläder, byxor och mössor till en 3-åring, vem vet vems kläder det var i hela högen med kläder som ungarna har använt. 

Vi fick en del gamla kläder till våra barn, som vi haft när vi var små, och oftast var de kläderna inte så praktiska och lämpliga, så det var mest gulligt att ha. 

Men detta handlar väl egentligen inte om kläderna, utan om hur du känner att du blir behandlad i din ursprungsfamilj.

Det är nog dina föräldrar som bestämmer där. Eftersom det är dom som köpt kläderna. Min mamma har gjort likadant. R jag var liten fanns lådvis med kläder kvar. Sen jag vart bebis tills att jag fick barn har det kommit 2 kusiner, 6 kusinbarn och 2 syskonbarn. Alla har fått ta det dom vill. Till mig har det bara funnits plagg kvar som ingen viljat ha jättetråkigt. Inte något jag viljat använda heller men vet att det funnits sådant jag hade använt om det funnits kvar 

Som förälder så ser man ju kläderna som förbrukningsvara. Man uppfyller barnets behov av kläder, mat, säng, annat. Barnet kan ju se det mer som nostalgi och ha en känslomässig koppling till sakerna. Men de flesta har ju inte utrymme eller ens lust att spara varenda strumpa och tröja i en massa år för att vuxna barn eventuellt känner nostalgi inför kläderna. Utan man tänker att de där kläderna kommer bäst till användning av ett annat barn, så snart som möjligt, och man måste frigöra utrymme för det som används nu 

Hade du kunna plocka ur lådorna sånt som du ville spara innan de andra fick plocka?

Jag tycker att folk är lite slarviga i svaren i tråden, för vanligtvis brukar de flesta spara litegrann nostalgi till alla sina barn och faktiskt ha en dialog om att lämna vidare till barnen som vuxna.

Likaså brukar man anse att det är rimligt att förutom den juridiska aspekten av saker OCKSÅ ta hänsyn till känslomässiga skäl om frågan gäller ens egna barn.

Mitt råd är att prata med din bror om att vissa av kläderna faktiskt har  nostalgi för dig, och att du gärna vill ha dem. För det är ju inte ett dugg säkert att dessa tagits emot av tacksamhet och kommer användas... Utan tyvärr är det i princip lika troligt att de slängs, utifrån att att de inte upplevs passa barnet.

Likaså tycker jag det är rimligt att påbörja en dialog med dina föräldrar om att du faktiskt är intresserad av vissa saker ur ditt barndomshem, och att de gärna får säga till. För vill du bevara lite saker av nostalgiska skäl kan det vara rimligt att faktiskt berätta detta, utifrån att det finns trender om att rensa, dödstäda och vara lite minimalistisk gällande prylar.

Sen vet jag inte varför dina föräldrar säger att saker man fått innan 18 tillhör dem. För så är det verkligen inte, utan gåvor till barn, blir ju barnets när föräldrarna accepterat gåvan.

Kläder är ju dock oftast förbrukningsartiklar som väntas slitas ut, och som vanligtvis har ett ringa värde. Där är föräldrar fria att ge vidare, utifrån att de får lov att göra saker för sitt barns räkning och att barn faktiskt inte själva kan förvalta egendom. 

Jag håller tummarna för att mitt svar kompletterar övriga svar i tråden och att du får tillbaka något av din bror.

Plats har funnits att förvara på. hon sparade mycket kläder i många år. Allt kan man såklart inte spara men det hon sparat efter mig önskade jag att jag fick välja det jag ville ha. Nej jag fick ingen chans att ta tillvara på något av det hon gett bort tyvärr. 

Jag själv kommer spara kläder efter mina barn men max 1-2 banan kartonger. Men kläderna i större storlekar kommer inte vara något att spara tror jag. Har 4 barn och de ärver av varandra. Handlar så lite som möjligt. Men av det jag kommer spara kommer barnen få dela på, alternativt låna och de får lämna tillbaka ifall fler barnbarn kommer sen. 

Leksaker kommer vi nog också spara lite av, och ha hemma. Den dag man själv får barnbarn om man får det kan det vara roligt att plocka fram gamla favoriter. 

Vi handlar inte så mycket saker heller så. De får ärva så mycket det går och leka med det som finns :) Så tveksamt att vi kommer kunna spara så mycket så vissa saker går sönder 

Ja, du har ju möjlighet att göra som du önskar med dina barnkläder och dina barn. Och möjligen kommer även dina barn att ha synpunkter på saker du gjort eller inte gjort under deras uppväxt eller senare. 

Om det var dina kläder så skulle du ha tagit dem med dig

Jag förstår jag inte varför mamma sparat kläder så många år utan att jag fick en chans att spara något. För flera av barnen som fått mina gamla kläder är inte så många år idag.

En sak som jag gör med mina barn som inte min mamma gjorde var att mina barn är med och bestämmer vad som ska sparas och inte sparas. Jag plockar inte bort saker utan att komma överens med dom. Nu tycker mina barn det inte är något konstigt att spara sakerna till mindre syskon. Så det är inte bara jag som bestämmer. 

Min mamma rensade alltid ut saker utan att jag fick komma med en åsikt vilket jag inte gillade alls. Även fast jag betalat saker så ska barnen vara med och bestämma eftersom dom fått grejerna. Kläder i större storlekar blir svårt att spara då det nöts då 4 barn använder samma kläder. Men de större barnen tycker det är roligt att syskonen får ha samma kläder. 

Så eftersom barnen har all möjlighet att påverka redan nu, har jag svårt att tro att de kommer komma till mig med åsikter sen.