Hur seriöst är det "sveket"?

Man kan inte kräva av någon att alltid finnas där.
Orimliga förväntningar och faktiskt väldigt elakt.
Det är att inte se den andre som en egen person med egna behov.
Även om någon lovat att alltid ställa upp.

Att bli sviken av att någon inte uppfyller det omöjliga är inte särskilt kärleksfullt utan ganska egocentriskt

Att vara anhörig till någon som är kroniskt sjuk är i regel oerhört påfrestande, där man ofta måste sätta sina behov åt sidan jämt.

Om kvinnan i tråden behöver ha stöd som är tillgängligt 24/7 så är det bättre att hon skaffar trygghetslarm

Ingen kan lova att alltid svara.
För det betyder att HELT avsäga sig sina egna behov.
Vara tillgänglig hela tiden. Aldrig få vila. Aldrig få slappna av

Man kan sitta på toa. Sova. Stå i duschen. Vara och träna. Ha ett samtal med någon annan (respektlöst mot den man pratar med). Stå olägligt på tunnelbanan/bussen
Ha dålig täckning. Vara på bio/Teater.
Glömt telefonen

Ja listan kan göras lång....

Jag är av åsikten att man som anhörig måste få andrum.
Man kan inte finnas bara för någon annan

Ganska osunt iallafall och inte särskilt sjysst mot omgivningen.

Jag tänker outsökt på Love actually och kvinnan som alltid svarar när den psykiskt sjuke brodern ringer.

Det påstod jag ju inte heller

Jag skrev att detta kan hända...och att det gör att det är svårt att lova att alltid kunna svara...

Säger om igen: Trygghetslarm
Sök hos kommunen

Han visade sig mänsklig.

Ja det är dumt att lova att man ALLTID varenda sekund ska finnas där för en annan människa och vi får hoppas att han lärt sig att inte lova så mer.

Men frun behöver ha lite perspektiv i att detta gällde ETT tillfälle. Att då komma till slutsatsen att han inte är att lita på och allt var tomma löften låter väldigt hårt.
Hon har en man som vill ställa upp och finnas där. Det är fint. 
Men han är människa.
Och att lägga hela ansvaret på någon annan (även om han själv sagt att han kan), det är vanskligt.

Eftersom frun faktiskt inte bett om löftet så blir jag nyfiken hur hon själv tänkt och gjort om han inte lovat.
För någon annan plan måste hon ju isåfall själv ha haft för de tillfällen hon får dessa anfall? 
Eller finns det ett outtalat krav/känsla att det inte fanns något annat alternativ som gjorde att mannen lovade frun detta?

Detta är vad jag avskyr med trådar där TS låtsas vara neutral berättarröst först (även om man fattar att det inte är så) för det ändras och smygs in information succesivt.
Varför inte bara stå för sitt perspektiv. Det blir aldrig neutralt ändå.

Du skriver i din TS att samtalet kom oväntat för mannen, sedan hävdar du att du varit tydlig att du gick ut.
Kan ju inte vara båda. Så antingen skrev du osant i början eller sen.

Du skriver att ditt tillstånd är så allvarligt att någon måste vara standby ständigt för att kunna påkalla ambulans men inte så allvarligt att du behöver trygghetslarm.
Går inte ihop alls.

För mig handlar denna tråden om orimliga förväntningar på sin omvärld.
Människor kan vara fina och finnas där men att bygga upp sin vardag på att en eller några människor ska släppa allt de har för händer som något ständig telefonakut är ursäkta mig vansinnigt. Det är bäddat för besvikelse.

Men förstår du inte att det är ett orimligt ansvar att lägga på någon?
Det fungerar inte av den enkla anledningen....
Även om människor önskar att de alltid ska kunna finnas blir det inte rättvist att de ska vara någon telefon-akut för dig. Folk har egna liv.

Förlåt, men om du kan ringa en anhörig kan du även trycka på en knapp som kopplar dig till trygghetscentralen (alltså inte 112), som fungerar precis så som du önskar att din särbo ska göra. Det vill säga de pratar med dig och kan påkalla hjälp om det behövs. Larmet är kopplat till GPS så hjälpen kan lätt hitta dig.

Här får du information om vad ett trygghetslarm kan innebära:
Trygghetslarm - Ockelbo kommun

Jag vet att jag låter hård och för det får jag be om ursäkt.

Självklart får du vara ledsen och besviken på att livet blivit så här. Det är en sorg att förlora förmågor och att vara sjuk.
Jag hoppas att du har eller ser till att få samtalsstöd kring detta.

Jag kan ju inte säga något om huruvida din särbo är något att ha baserat på det du har skrivit här men mitt råd är att ta så mycket hjälp som möjligt utifrån så att ni kan fokusera på relationen. Det är att respektera både honom och dig själv och chansen att relationen överlever är så mycket större.

Nä det är klart om man är sån som aldrig sover djupt, aldrig pratar med någon annan-privat/i jobbet (eller är sån som inte tycker att man ska respektera dem man pratar med), har vattentät telefon med sig i duschen, aldrig lyssnar på musik, aldrig befinner sig på ställen/sammanhang där man inte kan/bör prata, inte har några fritidsintressen som gör en otillgänglig, aldrig flyger, har täckning via försvaret och inte behöver jobba i sitt jobb...ja då kan man säkert lova att alltid alltid no matter what kan svara.

Min poäng är att det faktiskt inte går att garantera.

Min telefon spelar spratt för mig och kopplar inte fram samtal utan jag upptäcker det som missat samtal
Ibland sover jag så tungt att jag inte hör larmet
Spelar radion nån härlig låt så kansje jag höjer och inte hör
Iblsnd glömmer jag sätta på ljudet på telefonen när jag varit på ställen som kräver det.

Fullt mänskligt att missa att svara enligt mig
Svek enligt dig

Din särbo ska alltså anpassa sitt liv så att han alltid är tillgänglig. Inte vara för trött, ha koll på telefonen etc etc
Det är som uppbyggt för misstag.

Ja han har lovat men du kan ju även göra en egen analys huruvida någon verkligen alltid kan svara och det är rimligt att ha den förväntan.